Det här blev ett av de mest utmanande men samtidigt inspirerande arbete jag gjort på länge. Tack vare romanen ”Älskade Ester” av Kent Lundholm, som också tipsade min uppdragsgivare LYBO om uppdraget att göra minnestriptyken, så fick jag beställningen. Stort tack Kent! Gestaltningen av hennes liv fick en fördjupad innebörd genom Kents bok med hans själfulla beskrivning av Ester och inspirerade till det slöjdade uttryck i form, färg och mönster som blev resultatet. Så här i efterhand förstår jag att boken hänger ihop med min identifikation med Västerbottens inland och att arbetet med triptyken synliggjorde en del av det kulturella landskap som till stor del format mitt slöjdande.

En stark drivkraft i mitt slöjdande är att gestalta slöjdens formvärld och de folkkonstnärliga objektens uppenbara vilja till att ge avtryck. Inom folkkonsten finns ett egensinnigt uttryck som hämtar sin kunskap om material och tekniker från självhushållets förindustriella tid. Bland de slöjdare jag mötte under min uppväxt i Vilhelmina fanns berättelser om umbäranden och om en hård uppväxt, men också om en acceptans för de udda personligheterna och en förståelse för levnadsvillkoren. Slöjdens folkkonstnärliga del är också att gestalta livets prövningar via mönster och symboler, som ett stumt språk som kan förstås på ett djupare plan. I utsmyckningen har jag velat väva samman och visualisera Esters personlighet och livsberättelse och samtidigt förankra den i ett Västerbottniskt slöjdarv.

Om triptyken                                                                                                     

Triptyken, totalt 150 x 130 cm är skuren med skärande verktyg ur tre hela stycken av lind. Målningen är utförd med konstnärlinoljefärg och vaxad.

Ester är gestaltad som en ängel med en blommande strålkraft. Hennes svarta kappa, gråa hatt och schackrutiga väska putande av fikabröd och stor-svart-skorna var självklara attribut för n´Ester.

Den vänstra delen av triptyken skildrar hennes uppväxt med föräldrarna på det fattiga och steniga hemmanet bland tallarnas kronor och rötter. Mönstren illustrerar hennes livsnerv, likt en DNA-strängar, undertill en bård med Andreaskors, rundlar och liksidiga kors som en påminnelse om hennes förfäders avtryck.

Kents bok med sin berättelse svävar över bygden och är med i formandet av hennes eftermäle. Tulpanrankor kantar sidorna som avknoppningar från hennes livsträd.

Den högra delen speglar Esters flytt till Lycksele och ålderdomshemmet med föräldrarna. Hennes liv får ett nytt flöde genom sociala kontakter, inte minst genom alla bröllop och begravningar hon besöker. Duvan efter Esters smeknamn finns med, men också korpen som står för hennes utsökta minne. I mönsterbårderna illustreras hennes liv i en rytmisk variation och minnet av furornas trädkronor i skogen som en underström.

Symbolen under namnet är en fritt komponerad feminin romb med cirklar och står för Esters personliga kärna. De liksidiga korsen, trekanterna och halvbågarna kan ses som hennes kontakt med omvärlden men också som skydd och integritet.

Ta Rygg.

Soffbänken har sits och ryggbrickor skurna i furu. Ryggbrickorna är intappade och låsta till sitsen av genomgående tappar med kilar i ek. Benen är krokvuxna av hägg, rönn och björk. Två underliggande gradslåar låser rörelser i sitsen och ger de intappade och kilade benen dubbel stadga. Soffbänken ger en möjlighet att begrunda triptykens bildspråk och mönsterbårder närmare, en andningspaus i foajén.

Arbetsprocess.

Arbetet blev en lång intressant process. Först fick jag såga den ca 80 cm breda linden, beställd från Skåne, till 8 cm tjocklek i en liggande bandsåg. Lars Laursén från Århus var dräng i verkstan och tur var väl det, för när vi skulle oxhyvla bitarna plana behöver man vara två! För att skala upp de olika delarna gjorde jag skala 1:1 utskrifter via Photoshop och förde över motiven till träet med grafitpapper. Jag sågade ner markeringar och borrade hål för djupnivån och började hugga ner nivåerna med huggyxa. Sen tog bildhuggarjärnen vid. När det var som mest intensivt låg över 50 bildhuggarjärn på rullbordet.

Under arbetet med bänken hade jag en finsk praktikant, ursprungligen från Enare Träsk – Elli Jakonaho. Omsorgsfullt arbetade hon med både målning och slöjdande.

Den här utsmyckningen blev ett av mina större och mest intressanta jobb. Avslutningsvis vill jag tacka Peter Lindholm och övrig fantastisk personal på LYBO för ett smidigt och trevligt samarbete!

Nu glädjer slöjden de boende i deras entré på Finnbacksgatan 15 i Lycksele, hör gärna av er till LYBO för en titt! Växel: 0950 – 169 40