• Höger Kolonn !Face2Face!
  • Krön med tulpan "Kurrbitz" och Tympanom "Halling"
  • Slöjdporten Berättaren
  • Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.
  • Övergrovt virke är den största rikedomen...
  • [:sv]Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.[:]
  • [:sv]Att slå upp dörrarna till utomhusarbetsplatsen i Logen och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.[:]
  • [:sv]Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. [:]
  • [:sv]Kolonnerna som flankerar dörren fick ansikten och blomrankor i plattrelief som för ett samtal med vad som försiggår på scenen. [:]
  • [:sv]Den färdiga slöjdporten "Berättaren"[:]
  • [:sv]Regissör och konstnärlige ledare Leif Stinnerbom och undertecknad vid monteringen av "Berättaren"[:]
  • [:sv]Berättarladan i Sunne[:]
  • [:sv]Skalenlig modell till porten "Berättaren"[:]
  • [:sv]Under det välvda krönet, partiet som kallas Tympanum, fyllde jag med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet. Streckfigurer dansar Halling, en mönster-rapport i linje med Västanå Teaters kännemärke att blanda dans, musik, drama och, kostym, allt i en kokade folkkonstgryta.[:]
  • [:sv]Detalj från dörrarna. Alla står vi nakna inför mötet med folkkonsten.[:]
  • [:sv]Foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, med unika mönster i plattrelief. Krönlisten fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.[:]
  • [:sv]Den södra väggen i entrén mittemot porten är inglasad och silar ljuset vackert.[:]
  • [:sv]Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. [:]
  • Att få det rätta släpljuset på skärningen i logen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.
  • [:sv]Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad.[:]
  • [:sv]Den första grovhuggningen av plattreliefen till blomsterrankorna.[:]
  • [:sv]En av kolonnerna färdigskuren.[:]

Designing and building an entrance to Västanå Theatre

Theater’s new Storytelling Barn (Berättarladan) in Sunne is the most complex commission I have accepted so far. Perhaps the most fun, too! In discussions with the theater staff, I realized I already have thirty-five years of preparation behind me by studying material, techniques, and folk art in countless archives and outdoor museums. All this experience was crucial because it was a very long, intense, and complex production period filled with powerful cuts, long physical working hours, difficulties with the raw lumber, heavy pieces, and a lot of oil paint.

The wall facing south is made out of glass where light is filtering nice .
The building “Berättarladan” in Sunne

First, a little about the theater. [picked from their website] Västanå has a distinctive profile known throughout Scandinavia. Their format is storytelling using complex, precise composition of music and dance together with spoken words creates a unique form of acting. An important source of inspiration for their unique stage expression is Scandinavian folk culture, which is happy to embrace traditions and theatrical formats from other parts of the world.

Director Leif Stinnerbom and signed at the assembly of “The Storyteller”

In September 2018, I saw “Charlotte Löwensköld,” a wild fusion of folk culture. Dance, music, drama, and costumes were boiling onstage in a pot of rich, soulful character that really appealed to me. What a start for a show!

Radio Sweden’s Culture News calls Västanå, “A world-class theater house in the middle of the Swedish countryside.” On the drive home, the size of the project hit me and I felt thrilled, challenged, and scared at the same time. When I took measurements and visualized how the new entrance would appear, I was exhilarated to be adding my own creative expression to this building’s history.

Once at home, I dug into my library of inspirational images: gates and portals, cabinets with cornices and columns, and the figures and animals I had photographed over the years. When there is an assignment to focus on, the images filter differently and you see completely new things.

I sent in my mood board and the conversations began. The director and artistic director, Leif Stinnerbom, and the costumer, Inger Hallström, have a familiarity with folk culture that made it easy to talk about slöjd. Like me, they focused on the energy and grammar of traditional folk culture. Their input of folk dance, costume, older architecture, and Stone Age carving patterns made the first drafts of the sketch more challenging. I long for exactly this kind challenge as I develop my craft.

After an intense sketching period, I chose a carved entrance with wide, wedge-cut [[tongue and groove?]] planks as doors. In my work, the model is an important part of the work process. I often follow the model very closely and if I’m not completely satisfied, I make a new one. A scale model makes composing elements and calculating material easier. On each side, I placed two bold columns called “Face2Face” crowned with a gigantic cornice. I wanted to fill the columns with faces and flower borders as a conversation with the stage performance.

Right Column “Face2Face”
The columns flanking the door were given faces and flower borders in flat relief as for a conversation with what was going on on stage.

Between the arched cornice and the door is a space called the Tympanum, which I filled with figures dancing an old folk dance called halling, and with symbols from my pattern library. The cosmic symbol in the middle is a personal favorite, inspired by a pattern from a small drawing box at Gammelgården. For me, the humanistic symbol of eternity communicates life’s cosmic carousel—round and round we go, rotating for all eternity.

Cornice  “Kurrbitz” och Tympanom “Halling”
Tympanum, with figures and symbols from my pattern library. The characters dance Halling, a pattern report in line with Västanå Theater’s brand of mixing dance, music, drama and, costume, in a cooked folk art pot.

On the crest, I placed a juicy red tulip, “Kurrbitz” with a folk art raven on each side. The ravens are inspired by northern mythology: Odin’s two ravens, Hugin and Munin. They are excellent scouts and do what they can to satisfy their master’s vast hunger for knowledge. Every day, they fly over the world then return to report everything they have seen and heard. Hugin’s name comes from the word hague, meaning thought, mind or desire. Munin is named for memory. Together, they symbolize human reason. They are needed to prevent cultural progress from falling into conservative backwardness and petty racism. I carved them with an ax to get a rougher surface to match Munin’s character.

I carved the Ravens with an ax to get a rougher surface to match Munin’s character.

The assignment included making window casing and a cornice to a beautiful window facing Lake Fryken, also to two side entrances. All casings received unique patterns in flat relief. A repetitive pattern was given to the cornice with dashed figures dancing Halling, a pattern report reminiscent of a score.

The cornice above the window was given a repetitive pattern with dashed figures dancing Halling, a pattern report reminiscent of a score.

Wood preparation and steaming

From the beginning, the plan was to make the crown arch out of one piece of wood, so I needed logs in large dimensions. No sooner said than done. It was urgent to find the wood so it could air dry without cracking. January was late enough in the season for the wooden blanks of 50 x 40 cm to Page 6 of 7 dry completely. A call to the sawmill in Sävar solved the need for large growth timber and I had the luxury to choose from a number of logs laid out by the large tractor loaders. I felt like an incredibly rich man when the logs were loaded onto the truck that drove them to the sawmill in Balsjö.

This is pure richness…

The sawyer would call when he had time in his schedule. February came and the light returned slowly as well as the frigid cold and strong winds. When I didn’t hear anything from the sawyer for a few weeks, I had to call. He was lying in the hospital after an operation following a massive heart attack! The poor man wasn’t able to do anything until early April. The operation was successful, so he could work again.

The only solution in the meantime was to use a jig with a Solo chainsaw. Because the dimensions were so large, I had to first split them by using a long blade on the chainsaw. The pieces barely fit on the saw bench after that, but I was able to get the right dimensions. After two trips and a number of days, the largest pieces were laid out in two big boxes with troughs filled with water for drying. Steaming involves heat at 85⁰ C and several liters of water in the trough during the first week. Then the water is emptied and the drying temperature is set at about 45⁰ C for three weeks. I got some cracks–not unexpected with rough dimensions of 40 x 22 cm–but still managed to get columns and crowns to a moisture ratio of 16% in six weeks.

The workspace in my barn gives good light and and a nice breeze.

Trainee.

Unexpectedly at the end of August, essential help came from the United States in Mike Loeffler, who was in Scandinavia on a study trip. We hand-planed the doors down to the right thickness with an ox plane. It has two handles adding greater power to the plane.

Mike Loeffler from Grand Marais and me in the atelie.

At this point, all pieces were nearly ready. In order to get a visual overview, we made a level floor in the barn to be sure everything fit together and the proportions were right. We screwed all parts in place to check the fit. It was a nice feeling to climb the ladder and see how the pieces became a whole. I had to adjust the cornice a few times before it fit.

A nice feeling standing on a ladder to be able to see the overviewt.

The workspace in the barn is a nice outdoor workshop. Open the doors and a warm breeze blows through with the right light for carving on a hot summer’s day. A work situation which gives me total happiness.

Visit the theatre website. http://www.vastanateater.se/forestallningarbiljetter/

 

  • Slöjdporten Berättaren
  • [:sv]Berättarladan i Sunne[:]
  • [:sv]Skalenlig modell till porten "Berättaren"[:]
  • [:sv]Foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, med unika mönster i plattrelief. Krönlisten fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.[:]
  • Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.
  • [:sv]Kolonnerna som flankerar dörren fick ansikten och blomrankor i plattrelief som för ett samtal med vad som försiggår på scenen. [:]
  • [:sv]Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. [:]
  • Övergrovt virke är den största rikedomen...
  • [:sv]Under det välvda krönet, partiet som kallas Tympanum, fyllde jag med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet. Streckfigurer dansar Halling, en mönster-rapport i linje med Västanå Teaters kännemärke att blanda dans, musik, drama och, kostym, allt i en kokade folkkonstgryta.[:]
  • [:sv]Att slå upp dörrarna till utomhusarbetsplatsen i Logen och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.[:]
  • Krön med tulpan "Kurrbitz" och Tympanom "Halling"
  • Dörr "Scrafitti"

Slöjdporten ”Berättaren” på Loftet i Sunne

Automatiskt utkast

[/caption]Praktikant.

I slutet av augusti kom det oväntad och behövlig hjälp från USA genom Mike Loeffler som var i Skandinavien på studieresa. Vi handhyvlade dörrarna ner till rätt tjocklek med en oxhyvel, den har två handtag och ger skön kraft i hyveltaget. Sen förberedde vi dörrplanken som skulle skruvas fast på de befintliga branddörrarna. Mikes arbetsinsats var ovärderlig och vi jobbade bra ihop.

Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.

I det här läget var alla delar nästan klara. För att få en visuell överblick tillverkade vi ett plant golv i logen och skruvade fast alla delar för att se hur det passade. Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. Krönets geringar var jag tvungen att justera ett otal gånger innan de passade.

Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad. Att slå upp dörrarna, kända vinden blåsa igenom och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

Att slå upp dörrarna till utomhusarbetsplatsen i Logen och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

 [/caption]På varsin sida placerade jag två feta kolonner kallade ”Face2Face” som bar upp ett gigantiskt krön.

Kolonnerna som flankerar dörren fick ansikten och blomrankor i plattrelief som för ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Kolonnerna ville jag fylla med ansikten och blomrankor som ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Mellan det välvda krönet och dörren finns ett utrymme som kallas Tympanum, som jag fyllde med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet.

Krön med tulpan “Kurrbitz” och Tympanom “Halling”
Under det välvda krönet, partiet som kallas Tympanum, fyllde jag med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet. Streckfigurer dansar Halling, en mönster-rapport i linje med Västanå Teaters kännemärke att blanda dans, musik, drama och, kostym, allt i en kokade folkkonstgryta.

På krönet, kallat Homo Ludens översida, en mustigt röd tulpan,”Kurrbitz” på fundament och två folkkonstnärliga korpar på var sin sida. Korparna, som givetvis för tanken till Hugin och Munin, är Odens två korpar. De är utmärkta spejare och gör vad de kan för att mätta sin husbondes väldiga kunskapshunger. Varje dag flyger de över skapelsen, för att sedan återvända och berätta allt de sett och hört. Hugin har fått sitt namn från ordet håg, som betyder tanke, sinne eller lust. Munin, å sin sida, är döpt efter minnet. Tillsammans symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. Jag högg dem med yxa för att få en råare yta som skulle väga upp det Mumin-liknade karaktärsdraget.

Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism.

I uppdraget ingick det att göra foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, samt till två sidoentréer. Alla foder eller paneler fick unika mönster i plattrelief. Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

 

 

 

 

Framtagning av virke och basning

Från början fanns en plan att göra krönbågen i ett stycke. Jag behövde stora dimensioner. Sagt och gjort. Det var hög tid att få fram virket; januari var sent nog om träbitar på 50 x 40 cm skulle hinna torka. Ett samtal till sågen i Sävar löste behovet av övergrovt virke och jag fick lyxigt välja bland ett flertal stockar utlagda av de stora traktorlastarna. Kände mig som en otroligt rik man när stockarna lastats på lastbilen som körde dem till sågen i Balsjö.

Övergrovt virke är den största rikedomen…

Sågaren skulle ringa när han hade tid för sågning. Februari kom och ljuset återvände sakta. Liksom kyla och blåst. När jag inte hört något från sågaren på några veckor var jag tvungen att ringa. Han låg på lasarettet och hade precis opererat sig efter en massiv hjärtinfarkt, och den stackaren kunde inte såga förrän tidigast i april. Skönt nog blev operationen lyckad och han är nu fullt arbetsför igen.

Den enda lösningen var att åka dit med sågjiggen Solosågen. Men eftersom dimensionerna var så stora var jag först tvungen att klyva dem för hand med långsvärdet på motorsågen. Efter det rymdes bitarna med nöd och näppe på sågbänken så att jag kunde få ut rätt dimensioner. Efter två resor och ett antal dagar var de största bitarna upplagda för torkning i två stycken baslådor. Basning innebär 85° värme och flera liter vatten i tråget under första veckan, sen töms baslådan på vatten och torktemperaturen ställs på ca 45° i tre veckor.  Jag fick några sprickor, inte oförväntad med dimensioner på ca 40 x 22 cm, men lyckades få kolonner och krön till en fuktighetskvot på 16 % på 6 veckor.

Praktikant.

I slutet av augusti kom det oväntad och behövlig hjälp från USA genom Mike Loeffler som var i Skandinavien på studieresa. Vi handhyvlade dörrarna ner till rätt tjocklek med en oxhyvel, den har två handtag och ger skön kraft i hyveltaget. Sen förberedde vi dörrplanken som skulle skruvas fast på de befintliga branddörrarna. Mikes arbetsinsats var ovärderlig och vi jobbade bra ihop.

Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.

I det här läget var alla delar nästan klara. För att få en visuell överblick tillverkade vi ett plant golv i logen och skruvade fast alla delar för att se hur det passade. Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. Krönets geringar var jag tvungen att justera ett otal gånger innan de passade.

Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad. Att slå upp dörrarna, kända vinden blåsa igenom och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

Att slå upp dörrarna till utomhusarbetsplatsen i Logen och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

 [/caption]

Berättarladan i Sunne

Först lite om teatern; plockar från deras hemsida:

”Västanå har en särpräglad profil som gjort teatern känd i hela Norden. Teaterform bygger på berättandet, där musiken och dansen vid sidan av ordet skapar en egen form av skådespeleri. Samspelet mellan text, musik och rörelse är ett komplicerat precisionsbygge och har blivit Västanå Teaters kännemärke. En annan viktig inspirationskälla för det unika scenspråket är den skandinaviska folkkulturen, som gärna kan möta folkkultur och folkliga teateruttryck från andra delar av världen.

Regissör och konstnärlige ledare Leif Stinnerbom och undertecknad vid monteringen av “Berättaren”

I september 2018 var jag ner och såg föreställningen Charlotte Löwensköld som var en kondenserad njutning av folklig gestaltning. Dans, musik, drama, kostym, allt kokade på scenen till en folkkonstgryta av en mustig själfull karaktär som verkligen tilltalade mig. Vilken uppstart inför ett slöjdande!

Det var först på hemvägen jag insåg, med en skopa prestationsångest i magen, att jag hade och göra med ”Ett teaterhus i världsklass mitt ute på den svenska landsbygden”. Citat Kulturnytt, Sveriges Radio. Men känslan var också utmanande. När jag tagit mått och försökt få klart för mig hur det nya bygget skulle gestalta sig i den södra delen av Berättarladan, fanns där också en pirrande upplevelse om att få vara med och skapa en byggnads historia

Väl hemma grävde jag ner mig i mitt inspirationsbibliotek med bilder på portar och portaler, skåp med gesimser och kolonner; figurer och djur som jag fotograferat genom åren. Det är intressant hur bilderna blir filtrerade för uppgiften, man ser helt nya saker när det finns ett uppdrag att inrikta sig på.

Jag skickade min moodboard till regissören och den konstnärliga ledaren Leif Stinnerbom och kostymören Inger Hallström och samtalen kom igång. Det var en märklig känsla att prata igenom slöjd med en så initierad uppdragsgivare som, liksom jag, var inriktade på den traditionella folkliga kulturens energi och formspråk. Deras inspel i folklig dans och dräkt, äldre byggnadskultur och mönster uthuggna under stenåldern, gjorde de första utkasten i skissandet mer utmanande. Efterlängtat; precis vad jag behövde i mitt slöjdande förra hösten.

Efter ett intensivt skissande fastnade jag för en port med kilsågade breda plank med skuren dekor.

I mitt slöjdande är modellen en viktig del i arbetsprocessen. Ofta följer jag modellen slaviskt, om jag inte är riktigt nöjd gör jag en ny. En skalenlig modell underlättar uträkningar av virkesåtgång och gör att planeringen av vilka sammansättningar som ska användas blir enklare. Den är dessutom lätt att plocka mått ifrån.

På varsin sida placerade jag två feta kolonner kallade ”Face2Face” som bar upp ett gigantiskt krön.

Kolonnerna som flankerar dörren fick ansikten och blomrankor i plattrelief som för ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Kolonnerna ville jag fylla med ansikten och blomrankor som ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Mellan det välvda krönet och dörren finns ett utrymme som kallas Tympanum, som jag fyllde med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet.

Under det välvda krönet, partiet som kallas Tympanum, fyllde jag med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet. Streckfigurer dansar Halling, en mönster-rapport i linje med Västanå Teaters kännemärke att blanda dans, musik, drama och, kostym, allt i en kokade folkkonstgryta.

På krönet, kallat Homo Ludens översida, en mustigt röd tulpan,”Kurrbitz” på fundament och två folkkonstnärliga korpar på var sin sida. Korparna, som givetvis för tanken till Hugin och Munin, är Odens två korpar. De är utmärkta spejare och gör vad de kan för att mätta sin husbondes väldiga kunskapshunger. Varje dag flyger de över skapelsen, för att sedan återvända och berätta allt de sett och hört. Hugin har fått sitt namn från ordet håg, som betyder tanke, sinne eller lust. Munin, å sin sida, är döpt efter minnet. Tillsammans symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. Jag högg dem med yxa för att få en råare yta som skulle väga upp det Mumin-liknade karaktärsdraget.

Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism.

I uppdraget ingick det att göra foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, samt till två sidoentréer. Alla foder eller paneler fick unika mönster i plattrelief. Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

 

 

 

 

 

 

Framtagning av virke och basning

Från början fanns en plan att göra krönbågen i ett stycke. Jag behövde stora dimensioner. Sagt och gjort. Det var hög tid att få fram virket; januari var sent nog om träbitar på 50 x 40 cm skulle hinna torka. Ett samtal till sågen i Sävar löste behovet av övergrovt virke och jag fick lyxigt välja bland ett flertal stockar utlagda av de stora traktorlastarna. Kände mig som en otroligt rik man när stockarna lastats på lastbilen som körde dem till sågen i Balsjö.

Övergrovt virke är den största rikedomen…

Sågaren skulle ringa när han hade tid för sågning. Februari kom och ljuset återvände sakta. Liksom kyla och blåst. När jag inte hört något från sågaren på några veckor var jag tvungen att ringa. Han låg på lasarettet och hade precis opererat sig efter en massiv hjärtinfarkt, och den stackaren kunde inte såga förrän tidigast i april. Skönt nog blev operationen lyckad och han är nu fullt arbetsför igen.

Den enda lösningen var att åka dit med sågjiggen Solosågen. Men eftersom dimensionerna var så stora var jag först tvungen att klyva dem för hand med långsvärdet på motorsågen. Efter det rymdes bitarna med nöd och näppe på sågbänken så att jag kunde få ut rätt dimensioner. Efter två resor och ett antal dagar var de största bitarna upplagda för torkning i två stycken baslådor. Basning innebär 85° värme och flera liter vatten i tråget under första veckan, sen töms baslådan på vatten och torktemperaturen ställs på ca 45° i tre veckor.  Jag fick några sprickor, inte oförväntad med dimensioner på ca 40 x 22 cm, men lyckades få kolonner och krön till en fuktighetskvot på 16 % på 6 veckor.

Praktikant.

I slutet av augusti kom det oväntad och behövlig hjälp från USA genom Mike Loeffler som var i Skandinavien på studieresa. Vi handhyvlade dörrarna ner till rätt tjocklek med en oxhyvel, den har två handtag och ger skön kraft i hyveltaget. Sen förberedde vi dörrplanken som skulle skruvas fast på de befintliga branddörrarna. Mikes arbetsinsats var ovärderlig och vi jobbade bra ihop.

Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.

I det här läget var alla delar nästan klara. För att få en visuell överblick tillverkade vi ett plant golv i logen och skruvade fast alla delar för att se hur det passade. Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. Krönets geringar var jag tvungen att justera ett otal gånger innan de passade.

Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad. Att slå upp dörrarna, kända vinden blåsa igenom och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

Att slå upp dörrarna till utomhusarbetsplatsen i Logen och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

 [/caption]Kolonnerna ville jag fylla med ansikten och blomrankor som ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Mellan det välvda krönet och dörren finns ett utrymme som kallas Tympanum, som jag fyllde med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet.

På krönet, kallat Homo Ludens översida, en mustigt röd tulpan,”Kurrbitz” på fundament och två folkkonstnärliga korpar på var sin sida. Korparna, som givetvis för tanken till Hugin och Munin, är Odens två korpar. De är utmärkta spejare och gör vad de kan för att mätta sin husbondes väldiga kunskapshunger. Varje dag flyger de över skapelsen, för att sedan återvända och berätta allt de sett och hört. Hugin har fått sitt namn från ordet håg, som betyder tanke, sinne eller lust. Munin, å sin sida, är döpt efter minnet. Tillsammans symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. Jag högg dem med yxa för att få en råare yta som skulle väga upp det Mumin-liknade karaktärsdraget.

Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism.

I uppdraget ingick det att göra foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, samt till två sidoentréer. Alla foder eller paneler fick unika mönster i plattrelief. Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

 

 

 

 

 

 

Framtagning av virke och basning

Från början fanns en plan att göra krönbågen i ett stycke. Jag behövde stora dimensioner. Sagt och gjort. Det var hög tid att få fram virket; januari var sent nog om träbitar på 50 x 40 cm skulle hinna torka. Ett samtal till sågen i Sävar löste behovet av övergrovt virke och jag fick lyxigt välja bland ett flertal stockar utlagda av de stora traktorlastarna. Kände mig som en otroligt rik man när stockarna lastats på lastbilen som körde dem till sågen i Balsjö.

Övergrovt virke är den största rikedomen…

Sågaren skulle ringa när han hade tid för sågning. Februari kom och ljuset återvände sakta. Liksom kyla och blåst. När jag inte hört något från sågaren på några veckor var jag tvungen att ringa. Han låg på lasarettet och hade precis opererat sig efter en massiv hjärtinfarkt, och den stackaren kunde inte såga förrän tidigast i april. Skönt nog blev operationen lyckad och han är nu fullt arbetsför igen.

Den enda lösningen var att åka dit med sågjiggen Solosågen. Men eftersom dimensionerna var så stora var jag först tvungen att klyva dem för hand med långsvärdet på motorsågen. Efter det rymdes bitarna med nöd och näppe på sågbänken så att jag kunde få ut rätt dimensioner. Efter två resor och ett antal dagar var de största bitarna upplagda för torkning i två stycken baslådor. Basning innebär 85° värme och flera liter vatten i tråget under första veckan, sen töms baslådan på vatten och torktemperaturen ställs på ca 45° i tre veckor.  Jag fick några sprickor, inte oförväntad med dimensioner på ca 40 x 22 cm, men lyckades få kolonner och krön till en fuktighetskvot på 16 % på 6 veckor.

Praktikant.

I slutet av augusti kom det oväntad och behövlig hjälp från USA genom Mike Loeffler som var i Skandinavien på studieresa. Vi handhyvlade dörrarna ner till rätt tjocklek med en oxhyvel, den har två handtag och ger skön kraft i hyveltaget. Sen förberedde vi dörrplanken som skulle skruvas fast på de befintliga branddörrarna. Mikes arbetsinsats var ovärderlig och vi jobbade bra ihop.

Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.

I det här läget var alla delar nästan klara. För att få en visuell överblick tillverkade vi ett plant golv i logen och skruvade fast alla delar för att se hur det passade. Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. Krönets geringar var jag tvungen att justera ett otal gånger innan de passade.

Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad. Att slå upp dörrarna, kända vinden blåsa igenom och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

Att slå upp dörrarna till utomhusarbetsplatsen i Logen och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

 [/caption]På krönet, kallat Homo Ludens översida, en mustigt röd tulpan,”Kurrbitz” på fundament och två folkkonstnärliga korpar på var sin sida. Korparna, som givetvis för tanken till Hugin och Munin, är Odens två korpar. De är utmärkta spejare och gör vad de kan för att mätta sin husbondes väldiga kunskapshunger. Varje dag flyger de över skapelsen, för att sedan återvända och berätta allt de sett och hört. Hugin har fått sitt namn från ordet håg, som betyder tanke, sinne eller lust. Munin, å sin sida, är döpt efter minnet. Tillsammans symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. Jag högg dem med yxa för att få en råare yta som skulle väga upp det Mumin-liknade karaktärsdraget.

Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism.

I uppdraget ingick det att göra foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, samt till två sidoentréer. Alla foder eller paneler fick unika mönster i plattrelief. Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

 

 

 

 

 

 

Framtagning av virke och basning

Från början fanns en plan att göra krönbågen i ett stycke. Jag behövde stora dimensioner. Sagt och gjort. Det var hög tid att få fram virket; januari var sent nog om träbitar på 50 x 40 cm skulle hinna torka. Ett samtal till sågen i Sävar löste behovet av övergrovt virke och jag fick lyxigt välja bland ett flertal stockar utlagda av de stora traktorlastarna. Kände mig som en otroligt rik man när stockarna lastats på lastbilen som körde dem till sågen i Balsjö.

Övergrovt virke är den största rikedomen…

Sågaren skulle ringa när han hade tid för sågning. Februari kom och ljuset återvände sakta. Liksom kyla och blåst. När jag inte hört något från sågaren på några veckor var jag tvungen att ringa. Han låg på lasarettet och hade precis opererat sig efter en massiv hjärtinfarkt, och den stackaren kunde inte såga förrän tidigast i april. Skönt nog blev operationen lyckad och han är nu fullt arbetsför igen.

Den enda lösningen var att åka dit med sågjiggen Solosågen. Men eftersom dimensionerna var så stora var jag först tvungen att klyva dem för hand med långsvärdet på motorsågen. Efter det rymdes bitarna med nöd och näppe på sågbänken så att jag kunde få ut rätt dimensioner. Efter två resor och ett antal dagar var de största bitarna upplagda för torkning i två stycken baslådor. Basning innebär 85° värme och flera liter vatten i tråget under första veckan, sen töms baslådan på vatten och torktemperaturen ställs på ca 45° i tre veckor.  Jag fick några sprickor, inte oförväntad med dimensioner på ca 40 x 22 cm, men lyckades få kolonner och krön till en fuktighetskvot på 16 % på 6 veckor.

Praktikant.

I slutet av augusti kom det oväntad och behövlig hjälp från USA genom Mike Loeffler som var i Skandinavien på studieresa. Vi handhyvlade dörrarna ner till rätt tjocklek med en oxhyvel, den har två handtag och ger skön kraft i hyveltaget. Sen förberedde vi dörrplanken som skulle skruvas fast på de befintliga branddörrarna. Mikes arbetsinsats var ovärderlig och vi jobbade bra ihop.

Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.

I det här läget var alla delar nästan klara. För att få en visuell överblick tillverkade vi ett plant golv i logen och skruvade fast alla delar för att se hur det passade. Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. Krönets geringar var jag tvungen att justera ett otal gånger innan de passade.

Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad. Att slå upp dörrarna, kända vinden blåsa igenom och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

Att slå upp dörrarna till utomhusarbetsplatsen i Logen och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

 [/caption]Först lite om teatern; plockar från deras hemsida:

”Västanå har en särpräglad profil som gjort teatern känd i hela Norden. Teaterform bygger på berättandet, där musiken och dansen vid sidan av ordet skapar en egen form av skådespeleri. Samspelet mellan text, musik och rörelse är ett komplicerat precisionsbygge och har blivit Västanå Teaters kännemärke. En annan viktig inspirationskälla för det unika scenspråket är den skandinaviska folkkulturen, som gärna kan möta folkkultur och folkliga teateruttryck från andra delar av världen.

Regissör och konstnärlige ledare Leif Stinnerbom och undertecknad vid monteringen av “Berättaren”

I september 2018 var jag ner och såg föreställningen Charlotte Löwensköld som var en kondenserad njutning av folklig gestaltning. Dans, musik, drama, kostym, allt kokade på scenen till en folkkonstgryta av en mustig själfull karaktär som verkligen tilltalade mig. Vilken uppstart inför ett slöjdande!

Det var först på hemvägen jag insåg, med en skopa prestationsångest i magen, att jag hade och göra med ”Ett teaterhus i världsklass mitt ute på den svenska landsbygden”. Citat Kulturnytt, Sveriges Radio. Men känslan var också utmanande. När jag tagit mått och försökt få klart för mig hur det nya bygget skulle gestalta sig i den södra delen av Berättarladan, fanns där också en pirrande upplevelse om att få vara med och skapa en byggnads historia

Väl hemma grävde jag ner mig i mitt inspirationsbibliotek med bilder på portar och portaler, skåp med gesimser och kolonner; figurer och djur som jag fotograferat genom åren. Det är intressant hur bilderna blir filtrerade för uppgiften, man ser helt nya saker när det finns ett uppdrag att inrikta sig på.

Jag skickade min moodboard till regissören och den konstnärliga ledaren Leif Stinnerbom och kostymören Inger Hallström och samtalen kom igång. Det var en märklig känsla att prata igenom slöjd med en så initierad uppdragsgivare som, liksom jag, var inriktade på den traditionella folkliga kulturens energi och formspråk. Deras inspel i folklig dans och dräkt, äldre byggnadskultur och mönster uthuggna under stenåldern, gjorde de första utkasten i skissandet mer utmanande. Efterlängtat; precis vad jag behövde i mitt slöjdande förra hösten.

Efter ett intensivt skissande fastnade jag för en port med kilsågade breda plank med skuren dekor.

I mitt slöjdande är modellen en viktig del i arbetsprocessen. Ofta följer jag modellen slaviskt, om jag inte är riktigt nöjd gör jag en ny. En skalenlig modell underlättar uträkningar av virkesåtgång och gör att planeringen av vilka sammansättningar som ska användas blir enklare. Den är dessutom lätt att plocka mått ifrån.

På varsin sida placerade jag två feta kolonner kallade ”Face2Face” som bar upp ett gigantiskt krön.

Kolonnerna som flankerar dörren fick ansikten och blomrankor i plattrelief som för ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Kolonnerna ville jag fylla med ansikten och blomrankor som ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Mellan det välvda krönet och dörren finns ett utrymme som kallas Tympanum, som jag fyllde med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet.

På krönet, kallat Homo Ludens översida, en mustigt röd tulpan,”Kurrbitz” på fundament och två folkkonstnärliga korpar på var sin sida. Korparna, som givetvis för tanken till Hugin och Munin, är Odens två korpar. De är utmärkta spejare och gör vad de kan för att mätta sin husbondes väldiga kunskapshunger. Varje dag flyger de över skapelsen, för att sedan återvända och berätta allt de sett och hört. Hugin har fått sitt namn från ordet håg, som betyder tanke, sinne eller lust. Munin, å sin sida, är döpt efter minnet. Tillsammans symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. Jag högg dem med yxa för att få en råare yta som skulle väga upp det Mumin-liknade karaktärsdraget.

Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism.

I uppdraget ingick det att göra foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, samt till två sidoentréer. Alla foder eller paneler fick unika mönster i plattrelief. Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

 

 

 

 

 

Framtagning av virke och basning

Från början fanns en plan att göra krönbågen i ett stycke. Jag behövde stora dimensioner. Sagt och gjort. Det var hög tid att få fram virket; januari var sent nog om träbitar på 50 x 40 cm skulle hinna torka. Ett samtal till sågen i Sävar löste behovet av övergrovt virke och jag fick lyxigt välja bland ett flertal stockar utlagda av de stora traktorlastarna. Kände mig som en otroligt rik man när stockarna lastats på lastbilen som körde dem till sågen i Balsjö.

Övergrovt virke är den största rikedomen…

Sågaren skulle ringa när han hade tid för sågning. Februari kom och ljuset återvände sakta. Liksom kyla och blåst. När jag inte hört något från sågaren på några veckor var jag tvungen att ringa. Han låg på lasarettet och hade precis opererat sig efter en massiv hjärtinfarkt, och den stackaren kunde inte såga förrän tidigast i april. Skönt nog blev operationen lyckad och han är nu fullt arbetsför igen.

Den enda lösningen var att åka dit med sågjiggen Solosågen. Men eftersom dimensionerna var så stora var jag först tvungen att klyva dem för hand med långsvärdet på motorsågen. Efter det rymdes bitarna med nöd och näppe på sågbänken så att jag kunde få ut rätt dimensioner. Efter två resor och ett antal dagar var de största bitarna upplagda för torkning i två stycken baslådor. Basning innebär 85° värme och flera liter vatten i tråget under första veckan, sen töms baslådan på vatten och torktemperaturen ställs på ca 45° i tre veckor.  Jag fick några sprickor, inte oförväntad med dimensioner på ca 40 x 22 cm, men lyckades få kolonner och krön till en fuktighetskvot på 16 % på 6 veckor.

Praktikant.

I slutet av augusti kom det oväntad och behövlig hjälp från USA genom Mike Loeffler som var i Skandinavien på studieresa. Vi handhyvlade dörrarna ner till rätt tjocklek med en oxhyvel, den har två handtag och ger skön kraft i hyveltaget. Sen förberedde vi dörrplanken som skulle skruvas fast på de befintliga branddörrarna. Mikes arbetsinsats var ovärderlig och vi jobbade bra ihop.

Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.

I det här läget var alla delar nästan klara. För att få en visuell överblick tillverkade vi ett plant golv i logen och skruvade fast alla delar för att se hur det passade. Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. Krönets geringar var jag tvungen att justera ett otal gånger innan de passade.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad. Att slå upp dörrarna, kända vinden blåsa igenom och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

 [/caption]Uppdraget att rita och tillverka en port till Västanå Teaters nya inomhusteater i Berättarladan i Sunne är det största uppdrag jag hitintills gjort. Kanske också det roligaste! När det kom på tal tänkte jag; Har jag inte hela mitt slöjdarliv förberett mig för det här? Lärt mig materialet, teknikerna, studerat folkkonsten i otaliga arkiv och hembygdsgårdar; trettiofem års förberedelser för att klara detta. Det blev en lång intensiv och vindlande produktionsperiod fylld av kraftfulla skärningar, långa fysiska arbetstimmar, svårigheter med virket, tunga trädelar och en rykande åtgång av konstnärslinoljefärg.

Först lite om teatern; plockar från deras hemsida:

”Västanå har en särpräglad profil som gjort teatern känd i hela Norden. Teaterform bygger på berättandet, där musiken och dansen vid sidan av ordet skapar en egen form av skådespeleri. Samspelet mellan text, musik och rörelse är ett komplicerat precisionsbygge och har blivit Västanå Teaters kännemärke. En annan viktig inspirationskälla för det unika scenspråket är den skandinaviska folkkulturen, som gärna kan möta folkkultur och folkliga teateruttryck från andra delar av världen.

I september 2018 var jag ner och såg föreställningen Charlotte Löwensköld som var en kondenserad njutning av folklig gestaltning. Dans, musik, drama, kostym, allt kokade på scenen till en folkkonstgryta av en mustig själfull karaktär som verkligen tilltalade mig. Vilken uppstart inför ett slöjdande!

Det var först på hemvägen jag insåg, med en skopa prestationsångest i magen, att jag hade och göra med ”Ett teaterhus i världsklass mitt ute på den svenska landsbygden”. Citat Kulturnytt, Sveriges Radio. Men känslan var också utmanande. När jag tagit mått och försökt få klart för mig hur det nya bygget skulle gestalta sig i den södra delen av Berättarladan, fanns där också en pirrande upplevelse om att få vara med och skapa en byggnads historia

Väl hemma grävde jag ner mig i mitt inspirationsbibliotek med bilder på portar och portaler, skåp med gesimser och kolonner; figurer och djur som jag fotograferat genom åren. Det är intressant hur bilderna blir filtrerade för uppgiften, man ser helt nya saker när det finns ett uppdrag att inrikta sig på.

Jag skickade min moodboard till regissören och den konstnärliga ledaren Leif Stinnerbom och kostymören Inger Hallström och samtalen kom igång. Det var en märklig känsla att prata igenom slöjd med en så initierad uppdragsgivare som, liksom jag, var inriktade på den traditionella folkliga kulturens energi och formspråk. Deras inspel i folklig dans och dräkt, äldre byggnadskultur och mönster uthuggna under stenåldern, gjorde de första utkasten i skissandet mer utmanande. Efterlängtat; precis vad jag behövde i mitt slöjdande förra hösten.

Efter ett intensivt skissande fastnade jag för en port med kilsågade breda plank med skuren dekor.

I mitt slöjdande är modellen en viktig del i arbetsprocessen. Ofta följer jag modellen slaviskt, om jag inte är riktigt nöjd gör jag en ny. En skalenlig modell underlättar uträkningar av virkesåtgång och gör att planeringen av vilka sammansättningar som ska användas blir enklare. Den är dessutom lätt att plocka mått ifrån.

På varsin sida placerade jag två feta kolonner kallade ”Face2Face” som bar upp ett gigantiskt krön.

Kolonnerna ville jag fylla med ansikten och blomrankor som ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Mellan det välvda krönet och dörren finns ett utrymme som kallas Tympanum, som jag fyllde med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet.

På krönet, kallat Homo Ludens översida, en mustigt röd tulpan,”Kurrbitz” på fundament och två folkkonstnärliga korpar på var sin sida. Korparna, som givetvis för tanken till Hugin och Munin, är Odens två korpar. De är utmärkta spejare och gör vad de kan för att mätta sin husbondes väldiga kunskapshunger. Varje dag flyger de över skapelsen, för att sedan återvända och berätta allt de sett och hört. Hugin har fått sitt namn från ordet håg, som betyder tanke, sinne eller lust. Munin, å sin sida, är döpt efter minnet. Tillsammans symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. Jag högg dem med yxa för att få en råare yta som skulle väga upp det Mumin-liknade karaktärsdraget.

I uppdraget ingick det att göra foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, samt till två sidoentréer. Alla foder eller paneler fick unika mönster i plattrelief. Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

Framtagning av virke och basning

Från början fanns en plan att göra krönbågen i ett stycke. Jag behövde stora dimensioner. Sagt och gjort. Det var hög tid att få fram virket; januari var sent nog om träbitar på 50 x 40 cm skulle hinna torka. Ett samtal till sågen i Sävar löste behovet av övergrovt virke och jag fick lyxigt välja bland ett flertal stockar utlagda av de stora traktorlastarna. Kände mig som en otroligt rik man när stockarna lastats på lastbilen som körde dem till sågen i Balsjö.

Sågaren skulle ringa när han hade tid för sågning. Februari kom och ljuset återvände sakta. Liksom kyla och blåst. När jag inte hört något från sågaren på några veckor var jag tvungen att ringa. Han låg på lasarettet och hade precis opererat sig efter en massiv hjärtinfarkt, och den stackaren kunde inte såga förrän tidigast i april. Skönt nog blev operationen lyckad och han är nu fullt arbetsför igen.

Den enda lösningen var att åka dit med sågjiggen Solosågen. Men eftersom dimensionerna var så stora var jag först tvungen att klyva dem för hand med långsvärdet på motorsågen. Efter det rymdes bitarna med nöd och näppe på sågbänken så att jag kunde få ut rätt dimensioner. Efter två resor och ett antal dagar var de största bitarna upplagda för torkning i två stycken baslådor. Basning innebär 85° värme och flera liter vatten i tråget under första veckan, sen töms baslådan på vatten och torktemperaturen ställs på ca 45° i tre veckor.  Jag fick några sprickor, inte oförväntad med dimensioner på ca 40 x 22 cm, men lyckades få kolonner och krön till en fuktighetskvot på 16 % på 6 veckor.

Praktikant.

I slutet av augusti kom det oväntad och behövlig hjälp från USA genom Mike Loeffler som var i Skandinavien på studieresa. Vi handhyvlade dörrarna ner till rätt tjocklek med en oxhyvel, den har två handtag och ger skön kraft i hyveltaget. Sen förberedde vi dörrplanken som skulle skruvas fast på de befintliga branddörrarna. Mikes arbetsinsats var ovärderlig och vi jobbade bra ihop.

I det här läget var alla delar nästan klara. För att få en visuell överblick tillverkade vi ett plant golv i logen och skruvade fast alla delar för att se hur det passade. Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. Krönets geringar var jag tvungen att justera ett otal gånger innan de passade.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad. Att slå upp dörrarna, kända vinden blåsa igenom och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.

 

  • Slöjdaren Jögge Sundqvist aka Surolle.
  • Utställningsrummet Tillsammans. Gotlands konstmuseum.
  • Skulpturen Järnvidja på Donners Plats i Visby
  • Spatserkäpp Tiden går icket - den kommer
  • Ordtavlor
  • Arbetsrummets Let´s work together Väggtext
  • Bärträn MMXVII "Rödbåge"
  • Bänken Slöjdlounge med korparna Hird och Vird
  • surolle och Titiyo gillar gitarren Fender Carvcaster
  • Skulpturen Flimra
  • Fågelskålen Floetry
  • Vrilskålen Snabel@

om vernissagen på Gotlands Konsthall den 17 juni 2017

(Svenska) STAY SHARP – jag slöjdar alltså är jag

Sorry, this entry is only available in Swedish.

(Svenska) Utställningen står hela sommaren och halva hösten till 8 oktober 2017. Välkomna!

  • Testbild inför Elin Berges fotografering av pressbild.
  • Bärträ. Bild för att prova olika färgläggningar.
  • Kaos i ateljén
  • Das Kapitalistische Bärenljunge

Gotlands Konsthall 18 juni - 8 okt 2017

Utställningförberedelser

När det blev klart att jag skulle ställa ut på Gotlands Konsthall tände jag till på alla cylindrar. Ända sedan oktober har jag skissat, tecknat och gjort modeller. Förkastat alltför högtflygande planer och låtit embryon på idéer utvecklas och ta luft under vingarna.

  • Blå Hulken John Placering Vegaskolan Vännäs
  • Blå Hulken John Vegaskolan Vännäs.

Offentlig utsmyckning Vegaskolan Vännäs 2015

Public Commission ”Blue Hulk John”

There is something special about making a public artwork. On the one hand, I have the opportunity to design a special idea, on the other hand, I can set myself aside for a while and ask for a site-specific story that can provide an input for the artwork. So that both the viewer and my eye is filtered through the story and affect the object’s execution. A double satisfaction.

The story behind the sculpture begins in a storytelling workshop with class 5B Vega school in Vännäs in August 2014. In preparation for the workshop, the children had asked their family’s if they could tell a memorable story. It could be taken place anytime and was happy to feel the children in the story. I offered them juice, showed little crafts and played a game called “Loosestick” with them to make them loose.

After a while, the students enthusiastically began telling me fantastic stories. One of the students, Isac Danielsson excitedly raised his hand and says he would not have existed if it was not for the great grandfather!
Once when he was visiting his grandmother Gunilla she had been terribly afraid of lighting candles. He asked why, and she had begun to tell the following story:

“Once when I was five, I woke up in the middle of the night by the mother screamed,” Fire! “The bedroom was full of smoke and my dad, my brother and I woke up right away, but my younger sister was difficult to wake, because she was so dazed of the smoke.
We all lived in a bedroom on the second floor and when father John had realized that the stairs were impossible as an escape route, he jumped out the window for help. It was winter and deep snow outside which dampened the shock when he landed, so that went at least well.
When mother Lisbeth heard the roar of the fire in the stairs, she thought it took a long time and began to tie together sheets that we could climb our way out.
But at the same moment John came. He had found a large heavy ladder that is normally needed three men to carry. From where he got his strength I do not know, but after a while he had raised the ladder up to the wall , so much snow there was, toward the window. First the older child climb down, and last came the mother with little brother in her arms who was only an infant.
Shortly after we were rescued, we heard the floor in the hallway upstairs collapse of the fire”.

Thoughts and technicalities
My choice of story fell out naturally when Isaac’s story elicited the strong image of John standing there in the snow, with all his strenght, very red in the face. Pumping of adrenaline to save his family.
It is widely testified that humans can perform super powers when it really counts. The scupture Johns chest is made out two pieces hold together by four pegs. He is being torn in half in despair of his family may burn to death inside the house.
The sculpture “Blue Hulk John” is a metaphor for courage and that effort can bring results.
Especially in situations when life comes to a head. When it really matters.
The ladder is an allegory, a pictorial artwork of gaining knowledge. You can always climb a notch higher to understand the world and its context in a broader perspective. As a metaphor that curiosity broadens the knowledge of the outside world.
Life becomes rungs of a ladder twisted into each person’s existence.

The red cross on the wall is symbolic for the momentum and the energy contained in the dramatic fire and the rescue. The four hearts that revolves around the cross is John’s family. The symbol is called The Power Cross.

History
Little about Isac great grandfather John Eklund (- f 18). He had business in Byssträsk and rebuilt after the fire a house in Fädboliden and ran forestry. John died in 2010.
A real great hunter as you see in the picture with the bear, John left.
Isac’s father puts it this way: “He was always a role model, a grandfather in every sense, always took time.”


Here are a proud Isac Danielsson when class 6 B visited the workshop and studio to follow the work in September, 2015.

Work process
The sculpture has been hewed with the ax and cutting tools. For legs I use “knees” as we call them in northern Sweden, they come from a natural hook grown from a spruce. Some root and part stem in a 90-degree cantilever bend. Natural strength following form.

Work process
The sculpture has been hewed with the ax and cutting tools. For legs I use “knees” as we call them in northen Sweden, they come from a natural hook grown from a spruce. Some root and part stem in a 90-degree cantilever bend. Natural strength following form.
The shape has changed during the work, especially the arms, depending on the blanks that I found in the woods. Nothing is predictable, but emerging in the process is a dialogue with the material. It becomes a matter of course in slöjd that the process is the basis for the aesthetic expression.
The body is made of two sturdy pine trunks with four pins that hold them together. The ladder is also made in the same method. I finally found a right crooled birch six meters in length with suitable bend. It was cut with a chainsaw into four parts and dried in the spring. The rungs are slow growing and cleft pine dried to 4% moisture and joined into the ladder side panels (approximately 16% moisture ) to strengthen the joints.

Here I drill holes with sighting alignment.

Lars Laursen from Denmark was my helper for two weeks.

The tradition

In Västerbotten the word slöjd is still in use in the dialect. It is the Viking word “slög”, meaning ingenious, artful, cunning, shrewd or clever. But we use the double negation Int’ oslög” “Not uncrafty” because we want to mark some kind of humility. Being handy was important in the farming community for survival. It is also about respect for the objects function and quality – they should live with the objects the rest of their lives – even in generations. A kind of responsibility to myself and those I love, the care and consideration that is incorporated in the items.

In the sculpture lives the story and the memory remains. The opening ceremony was the day after the terrorist attacks in France (13 Nov 2015). Then it felt especially important to present a story and a sculpture with a content that everyone can make a difference when it really counts.

  • Rörklockan i Klangvägen, Agnäsbacken
  • Ryggbrickan till Rörklockans bänk
  • Klangernas feedback i den genombrutna dekoren

Offentlig Utsmyckning i Agnäsbacken

Skeden, skålen, kniven

 tibus ditaectem is aut amus.

Andero officia quia dolupta temquam nobis ma consequiatur aborem eturiate volorum aut volorep ratiur? Ehentint.

  imagnis est idis dunt.

  uribus modicat ectatibus conempo ribusam, quidia est ad mo eium vent, sima dolum ipsam rera platum doluptur si cus, tem quam utae dellupta venis exceperati.

  nt. At que rempori orepero quiaector remporitatis elignimus sitatenecus inverum incitaqui rae noneseruntia nobis dolor sime dem voleste mporibusant etur?

  ed quae senihicto odis doluptae eium simagnimint eum fuga. Nam, sunt optatetus, simporio eosant facearibeat eatiam que num es cust, nobit, imi, optatur iossinciis mod quodis qui te enda voluptiur? Iquam volorum enimet.

  • Tambursäte Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Livsträdet Windla. Placering Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Livsträdet Windla. Placering Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • http://www.surolle.se/wp/wp-content/uploads/2017/02/Jö_barnhjärta_DSC6063.jpg
  • Aldrig i livet - detalj Livsträd Windla. Placerad på Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Ry Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Fogelmann - detalj Livsträd Windla. Placerad på Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Tittskåpsdörrar Relieferna Indianhjärtat, hästen Rimfaxe, Livsträdet och Besvärjelsen. Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Harsprånget Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Ormen Åspa. Placering Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Väggskulptur Äspa. Placering Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.
  • Väggskulptur Äspa Placering Barnhjärtmottagningen Umeå Universitetssjukhus.

Barnhjärtmottagningen, Umeå Universitetssjukhus.

Fem konstnärliga utsmyckningar

Sorry, this entry is only available in Swedish.