Slöjdloungen
En bänk, en soffa eller en folkkonstnärlig sittmöbel?
Vissa slöjdade föremål ger en djupare mersmak än andra. De dröjer sig kvar i medvetandet som betydelsefullare. Det kan ha att göra med att de krävt lite extra tankemöda, att idén var bättre och att allt klaffade perfekt vid tillverkningen.
Slöjdloungen är ett av de föremålen som sprakat lite. Nu är den såld till Sunderbyns Folkhögskola för att stå i lobbyn till deras nya hotell i Luleå.
Är det en bänk med ryggstycke eller är det en soffa? Svårt att säga så den fick heta Slöjdlounge. Sittytan och en del av ryggen gjordes av en enda krokvuxen björk.
När jag med motorsåg sågat ut den karaktäristiska formen till Sunnebänken, en modell som jag gjort till Umeå flygplats i ett tidigare uppdrag, så blev det ett stort fint överblivet stycke av denna björk.
Det överblivna ämnet fick ligga i logen några år till jag en dag vid skissblocket fick en briljant idé; att tappa in gradade ben och krokvuxna ståndare och tvärslåar av asp till ett ramverk. De fyra benen fick mäktiga klumpar som fötter, inspirerade av Gustav Erikssons kronestol.
Mitt signum och min stora förkärlek till att arbeta i krokvuxet kanske en del av er känner till. I den här skissen fick jag en möjlighet att leka lös med mina favoritkrokar.
Det rektangulära ryggstyckets ståndare gradades in på baksidan av ryggen av en praktikant från Malmstens verkstadsskola. Olle Rosenqvist heter han och han gjorde verkligen ett fantastiskt jobb.
Det var klurigt och roligt att tappa in de krokvuxna vinklarna, inte alldeles lätt, utmaningen var halva nöjet.
Ryggbrickorna i ramverket är gjort som ett skiftesverk i miniatyr. De tunna utkluvna tunna brädorna, slattorna, ligger löst i spåren, precis som i de gamla timmerstugornas ytterväggar. I mitten av ryggstycket bryter jag av skiftesverket med en karvsnittsskuren panel.
Men det var "piece of cake" jämfört med att skära rent sitsen och ryggens ytor. Ett rent helvete rätt och slätt som jag minns det. Att skära med slöjdkniven i torrt hårt björkträ kräver stor koncentration och extremt vassa verktyg för att få kontroll. Det tog hela två dagar, och då pratar vi bara om renskärningen…
De två korparna längst upp sitter på varsin löstagbar stålpinne, det blev praktiskt eftersom jag visste att den skulle fraktas i en lastbil. De har namnen Hird och Vird efter Odens korpar, de som flyger ut i världen för att göra sina observationer för att sedan komma hem till Valhalla och avlägga rapport med all sin korpvisdom.
Nu ser jag fram emot rapporterna från hotellets lobby, kanske ska de kraxa om att vindarna vänder och att ljumma vårvindar snart blåser bort vintern med buller och bång.