Om allt som inte är häst

På trettiotalet fick min pappa Wille tidigt lära sig köra häst och timmervagn och hjälpa till i skogen.

1938, när han var 12 år ville han lära sig teckna och försökte sig på hästar. Men det blev verkligen inte bra. Huvudet blev större än hästen och benen for åt konstiga håll, "he blev int som han tänkt". Han vill veta hur man gjorde! Wille hade hört talas om kurser som man kunde ta via brevkorrespondens hos ett företag som hette Hermods som anlitade elever från Konstfack i Stockholm.

Men han visste att hans föräldrar inte skulle ha råd. Arvid och Selma var fattiga bönder i ett självhushåll i Sunnanå, Bjurholm.

En lördag i kalla februari bar det i väg till skogen med pappa Arvid för att hämta ett stort lass timmer. Wille, 12 år, fick köra hem. När han satt där på hästen med släden bakom sig beundrade han hästens kraftfulla muskelspel och dess styrka och skönhet och tänkte att det vore ju fantastiskt om han kunde få lära sig att uttrycka allt detta med papper och penna. När de kommer hem till gården tar han mod till sig och frågar sin far Arvid:

- Kan int ja få ta me en töcken där korrespondenskurs i teckning, så ja få lär me rit hästa?

Farfar Arvid sa; Varför det? Vad ska det va bra för? Du kan välj tälj´ dig en häst?

- Är int´ de svårt det? sa min pappa.

- Näe, replikerade Arvid, det är bara att ta bort allt som inte är häst!

Det pragmatiska i min farfar Arvids svar får mig att tänka på ett oskolat formseende som är knutet till praktiskt arbete, till slöjdande. Ett tredimensionellt skulpturalt seende är självklart för honom. Han hade definitivt lättare att göra en skulptur än att rita upp formen på ett papper. Det är fullt förståeligt efter att ha slöjdat ett helt liv och tillverkat jordbruksredskap, stolar, pallar, skålar, tråg, slevar, ja till och med sopkvastar ur krokvuxet material var en av hans specialiteter. Yxan och kniven var en naturlig del i formandet.

Hästen är med på en utställning och pappa får ett pris på fem kronor. Ett pris som ändrar hans liv och får honom att dedikerat undervisa om täljningens förtjänster.

Han täljer hästar och slevar och skedar ända till sin bortgång 2018, 92 år gammal.

På 1980-talet formger Wille tillsammans med Hemslöjdskonsulent Onni Linnanheimo en slöjdbila för Gränsfors.

På 2020-talet fortsätter samarbetet om slöjdbilans slipfaser för täljning och genom framtagning av två mindre modeller tillsammans med mig.

Hästen Nimbus är beställd av dåvarande chef för Gränsfors; Gabriel Brånby och finns idag att se på Gränsfors Yxmuseum..