Krokvuxna pallar och stolar

Krokvuxna stolar – en naturlig del av slöjdtraditionen.

Jag inspireras av äldre pallar och stolar eftersom det är så uppenbart att man har försökt lösa problemen med styrka, hållbarhet och starka konstruktioner. En stol som inte är klumpig eller tung och samtidigt har smarta konstruktionslösningar är både en fröjd för ögat och håller länge. De stolar som använder krokvuxet material ger mig också förslag på hur lösningen kan se ut, så småningom tränar man upp blicken för materialet i skogen och lär sig att se vilka möjligheter som finns.

De krokvuxna ämnen man finner under en ämnesjakt har naturligt sina egna radier och dimensioner. Det blir verkligen uppenbart när man tittar på de åldriga pallarna och stolarna att de är formade utifrån vad ämnet har för egenskaper. Vilken funktionell form har ämnet? Ett exempel är en ryggbrickas form för att stödja ryggen när man vill luta sig bakåt. I ett annat fall blir en klyka stark ved i sitsen och hindrar den från att spricka. Ämnet blir en del i en stark konstruktion för att minimera antal sammansättningar som på sikt kan äventyra stolen hållbarhet.

Därför känns det naturligt att mina stolar och pallstolar är formgivna efter de krokvuxna träd eller ämnen som jag funnit i skogen när jag jagat ämnen. Som unika ämnen har de i sin form kommunicerat en möjlighet att kunna bli delar i originella stolar, pallstolar eller pallar.

Som slöjdaren Bengt Lidström sa – du ska ta ämnet när du ser det – följaktligen har allt intressant har sparats för framtida möjligheter. Idén i hur stolen skulle komma att utformas har inte alltid varit tydlig, men ofta har formerna varit inspirerande och stimulerat processen i hur det kan vara möjligt att klura ut både en stark konstruktion och en skön vacker stol att använda.

Idag har jag en stor ämnesbank med krokvuxet som är barkat och ibland limförseglat på ändträet. Här finns material till stolar och pallstolar, givetvis i olika tjocklekar:90-gradiga böjar, sk knäben, ryggbrickor i olika radier, ämnen till ben som har en s-liknande form, benämnen med en svag böj i ena änden, svagt krumma benämnen och en del armstöd, karmar som kan vara både vänster- och högerböjda. Här finns också klykor, små till ståndare som bär upp ryggbrickan, stora som bakstycke för två ben och rygg. Samt en hel hög med underliga ämnen som är svåra att infoga i en stol eller annan möbel utan att tänka till ordentligt och utmanas i sitt estetiska sinne.

Det är verkligen inte givet att slöjdare för hundrafemtio år sedan gjorde allt perfekt. Ofta kanske man gjorde ett fåtal stolar och pallar till gården och inte hade hittat de bästa lösningarna. Men i grunden var man van att slöjda och hade en stor erfarenhet av trä. Den kunskapen är eftersträvansvärd, jag lär mig fortfarande mycket av den folkliga traditionen.

Jag kan ändra och justera en del dimensioner när jag ser att det inte hållit decenniers användning. Med dagens mått, när en dator håller måttet i sju -åtta år, så kanske det verkar fånigt, men för mig som slöjdare är det en hållbar och naturlig tanke – kvalitet är både i form, konstruktion och över tid. Om det dyker upp en lösning, en dimension, ett sätt att göra något på som jag inte förstår så kopierar jag tillvägagångsättet och försöker under processen lista ut varför man har gjort som man har gjort. Ibland får jag en aha-upplevelse, ibland inte. Ibland kan det vara svårt att säga varför saker är gjorda på ett visst sätt - parametrarna för att tillverka föremålen kan ha ändrats där tillgången till bra verktyg eller mätinstrument gjort vissa lösningar svåra.

Ofta utgår jag från ämnets egenskaper. Till exempel kan originalet ha en viss tjocklek men vara av tjurved som är starkare än det material som jag har tillgång till och då vill jag kompensera det svagare materialet med en tjockare sits.

En folklig form

En drivkraft i mitt slöjdande är en strävan att anamma en folklig form. En form som i mina ögon ofta har en enkel och funktionella självklarhet, samtidigt som den ofta är målad eller skuren med symboler och mönster som kommunicerar med användaren. Efter att ha studerat den folkliga slöjden under många år har jag förstått att det är en form nära knuten till valet av vilka ämnen man väljer.

Jag väljer utifrån hur jag bedömer att ämnet klyver, det är en uppskattning som görs utifrån hur fiberriktningen löper i materialet, och som i sin tur gör ämnet lättare att bearbeta med skärande verktyg. Valen är helt enkelt avhängiga slöjdens arbetsmetoder. Jag vill veta att jag kan bearbeta materialet på ett behändigt sätt, utan att slita för hårt eller att det blir för komplicerat och tidsödande i arbetsprocessen. Så tror jag också att man tänkt i äldre tider, när explosionsmotorn inte var uppfunnen, innan motorsågens existens. Ett sätt att inte vara oslög på. Det är inget självändamål i sig, verkligen inte annat än ett besparande av kroppskrafter, men vad lär vi oss av materialvalet när det är ”hand-on” som styr? Jo, vi väljer helt enkelt ett bättre material, ett trä som är starkare och enklare att bearbeta och med fiberriktningar som följer formen på det vi vill utföra. Det gör också att formen på ämnet är med och styr hur slutresultatet blir. I mitt tycke ger det en speciell slöjdform som är en unik kombination av natur och människa.

Ämne, vad vill du bli?

Ett starkt argument för det krokvuxna är hur ämnet talar till dig.Från första blicken av det i skogen, till att du sågar ner det, bearbetar det med yxan, torkar det och sedan använder det är det så viktigt att ha en bra känsla i kroppen för ämnet. Att känslan håller i sig och följer ämnet. Jag brukar säga att ämnet ska vara villigt till att bli något större än sig självt. Så när kroken får frågan – Ämne, vad vill du bli?så ska svaret komma med övertygelse i stället för med tvekan. Allt detta låter tveklöst lite flummigt. Skulle jag tvingas till att definiera känslan skulle jag svara att det är en avläsning av bark och yta, en avsaknad av kvist och vridningar eller skevheter, en intuitiv tolkning av fiberriktningar som gör att jag bedömer veden som skärbar för hand. Då är också kvaliteten bra både ur ett kvalitets och ur ett hållbarhetsperspektiv. Och när frågan blev ställd blir formen tveklöst mer spännande och utmanande!