Vardagsslöjd
Handgjorda bruksföremål är en obruten slöjdtradition i min släkt. Vi har använt skedar, slevar, skärbrädor, burkar, skålar, tråg och smörknivar i köket ända sen jag var barn. Idag blir slöjden i vardagslivet ett ständigt närvarande i en lång självhushållningstradition. Jag är aktiv i en pågående designprocess där de lokala materialen också ger ett minimalt koldioxidavtryck. Dessutom får jag i slöjden unika och personliga objekt som följer mig livet ut.
En bra sked eller slev ska hålla i flera mansåldrar om den sköts rätt. Hemligheten ligger i att göra den ur ett krokvuxet material där fibrerna följer botten på skedbladet vilket gör den stark och samtidigt tunn.
Krympburken är en uråldrig tradition för att tillverka ett kärl. En fuktig stam borras ut, förses med ett spår på insidan och en torr botten krymps in i spåret. Krympburkar håller inte vatten speciellt bra men är uppskattad förvaring för pennor mm. Med lock och knopp dubbleras både tillverkningstid och pris.
En kåsa är huggen ur ett stycke björk som är en utväxt, en sk vril på trädet. Det ultimata är när fiberriktningen följer fibrerna så att kåsan kan bli tunn utan att bli skör. Skureutmönstern är magiska besvärjningar mot både fan och hans moster som man möter på vandringen.
All min slöjd är målad med konstnärslinoljefärg, noggrant blandad med kokt linolja. Träet är indränkt med rå kallpressad linolja.
Rengör med en mild diskmedelslösning i varmt vatten. Diska dem aldrig i diskmaskin.