In English eng_flag ..

HEM / OM SUROLLE / Blogg

Skulptur "Blå Hulken John"

Konstnärlig gestaltning på Vegaskolan 2015

 

Det är något speciellt med att göra en offentlig utsmyckning. Å ena sidan kan jag få möjlighet att gestalta en speciell idé, å andra sidan kan jag ställa mig själv åt sidan ett tag och fråga efter en platsspecifik berättelse som kan ge en ingång för en gestaltning. Så att både betraktarens och mitt öga filtreras genom berättelsen och påverkar objektets utförande. En dubbel tillfredställelse.

Historien bakom skulpturen tar sin början i en workshop och berättelsedag med klass 5B på Vegaskolan i Vännäs i augusti 2014. Som förberedelse för workshopen hade de frågat släkt om de kunde berätta en minnesvärd historia. Den kunde utspela sig närsomhelst i tiden och fick gärna ha barn med i berättelsen. Jag bjöd på saft, visade lite slöjd och lekte släppkäpp med dem.

lek-barn

Efter en stund började eleverna entusiastiskt berätta ett förtiotal fantastiska historier. En av eleverna, Isac Danielsson, räcker ivrigt upp handen och berättar att han inte skulle ha funnits om det inte var för farmorsfar.

En gång när han varit på besök hade hans farmor Gunilla varit hemskt rädd för att tända ljus. Han hade frågat varför och hon hade börjat berättat följande historia:

"En gång när jag var fem år vaknade jag mitt i natten av att mamma skrek "Det brinner!" Sovrummet var fullt av rök och min pappa, min lillebror och jag vaknade direkt, men  min yngre syster var svårväckt, eftersom hon var så omtöcknad av röken.

Vi bodde alla i ett sovrum på andra våningen och när Pappa John fått klart för sig att trappen var omöjlig som utrymningsväg, hoppade han ut genom fönstret för att hämta hjälp. Det var vinter och djup snö utanför som dämpade stöten när han landade, så det hade iallafall gått bra.

När mamma Lisbeth hörde dånet från elden i trappen och tyckte hon att det tog lång tid och började knyta ihop lakan för att vi skulle kunna fira oss ut.

Men i samma stund kom John. Han hade hittat en stor tung stege som det normalt behövdes tre man för att bära. Varifrån han fick sina krafter vet jag inte, men efter ett tag hade han, pulsande i den djupa snön, fått upp stegen mot fönstret. Först fick vi äldre barn klättra ner, och sist kom mamma med lillebror i famnen som bara var ett spädbarn.

Strax efter det att vi var räddade hörde vi golvet i hallen på övervåningen rasa ihop av elden."

Bla-Hulken-John

Tankar och teknikaliteter

Mitt val av berättelse föll sig naturlig när Isaks berättelse framkallade den starka bilden av John stå där i snön och ta i, alldeles blå i ansiktet. Pumpande av adrenalin för att rädda sin familj.

Det är allmänt omvittnat att människan kan prestera superkrafter när det verkligen gäller. John är tudelad över bröstet. Han håller på att slitas mitt itu i förtvivlan över att hans familj kanske håller på att brinna inne.

Skulpturen "Blå Hulken John" är en metafor för att mod och ansträngning kan ge resultat.  

Speciellt i situationer när tillvaron ställs på sin spets. När det verkligen gäller så klarar man  stora motgångar.

Stegen ser jag  som en allegori, som en bildlig eller skulptural framställning av kunskapsinhämtning.  Där man alltid kan klättra ett pinnhål högre för att förstå världen och dess sammanhang i ett vidare perspektiv. Som metafor för att vetgirighet vidgar kännedomen om omvärlden, människan och sig själv.

Livet blir stegpinnar i en stege vriden in i varje människas existens.

krafthjarta

Det röda krysset på väggen står som symbol för drivkraften och energin som finns i den dramatiska branden och familjens räddning. De fyra hjärtan som kretsar kring korset är Johns familj. Symbolen kallas för Kraftkorset

Lite om Isac farmorsfar John Eklund (- f 18). Han hade affär i Byssträsk och byggde efter branden hus i Fädboliden och drev skogsbruk. John dog 2010.  

Pappa-John-och-Bjornen

En riktig storjägare som ni ser på bilden med Björnen, John till vänster.

Isacs pappa uttrycker det så här: "Han var alltid en förebild, en morfar i alla bemärkelser, tog sig alltid tid."

Isac-John

 

Här är en stolt Isac Danielsson när klass 6B besökte verkstad och ateljé för att följa arbetet i September 2015. 

Arbetsprocess

Skulpturen har slöjdats med yxa och skärande handverktyg ur naturligt krokvuxet trä. Till ben använder jag rotknän ur gran. En del  rot och en del stam i en 90-gradig konsolliknande böj. Naturlig styrka som följer formen.

arbbild-yxa

Formen har förändras under arbetes gång, framförallt armarna, beroende på vilka ämnen som jag funnit i skogen.  Inget är förutsägbart utan växer fram i processen som en dialog med materialet. Det blir en självklarhet inom slöjden att tillverkningsprocessen ligger som grund för det estetiska uttrycket. 

Kroppen är gjord av två krafiga furustammar utan kärna med fyra tappar som håller dem. Stegen är också tillverkad i  samma metod.  Jag fann till slut en rätt krokvuxen björk i sex meters längd med lämplig böj. Den klyvdes med motorsåg i fyra delar och torkade under våren. Stegpinnarna är senvuxen och utkluven furu som torkats ned till 4% fuktighet och  tappats in i  stegen sidstycken (ca 16%) för att stärka sammanfogningarna.

Stege-arb-bild-jsq-7320

Här borras hålen med syftning i stegens sidostycken.

Stege-arb-bild-jsq-lars7339

Min danske dräng Lars Laursén och jag matar stegpinnar i täljhästarna. 

Traditionen

I Västerbotten lever ordstammen för ordet slöjd kvar dialektalt. Det är vikingaordet slög som betyder påhittig, underfundig, klurig, slug eller smart. Men vi använder mest den dubbla negationen Int´ oslög eftersom vi vill markera någon slags ödmjukhet. Att vara händig var viktigt i bondesamhället för överlevnaden. Det handlar också om respekten för föremålens funktion och kvalitet - de skulle ju leva med föremålen resten av sina liv - också kommande generationer. Ett slags ansvar mot mig själv och dem jag älskar, en omsorg och omtanke som finns införlivad i föremålen.

I skulpturen lever berättelsen, minnet och ansvaret kvar. Invigningen blev speciellt med tanke på att terrorattacken i Frankrike (13 nov 2015) var dagen innan. Det kändes angeläget att ge en berättelse om att alla  kan gör skillnad när det verkligen gäller. 

Monika-Gora-Jogge-Sundqvist

Tillsammans med Monika Gora som gjort fantastiska skulpturer på skolgården och i biblioteket fick vi en fin avslutning.

Tack Tommy Sjölund för dina fina bilder!

Jogge-Sundqvist-Bla-Hulken-

 

Fyra konstnärliga utsmyckningar.

Barnhjärtmottagningen, Umeå Universitetssjukhus.

Mars 2013

Under den snörika vintern 2012 och 2013 har jag arbetat med fyra större objekt till
Barnhjärtmottagningen.
Det har varit en bra dialog och ett fint samarbete med en entusiastisk personal.
En av poängerna med utsmyckningen har varit att neutralisera sjukhusmiljön och
få barn och föräldrar att coola ner inför beöket. De mäter ju hjärtfrekvenser, typ...
Efter många års slöjdande dras mitt utryck mer och mer mot det berättande och skulpturala.
Mytiska sammanhang nära det fantasmagoriska, som triggar känslan av det finns andra världar
befolkade med figurer som speglar vår upplevelse av varandra och vår tid.

tambursate6002

En personligt välkommande sittmöbel för en vuxen och tre små. Här kan besökarna hänga
av sig kläderna på Tambursätets träd, grenhängare eller pinnlist och sätta sig en stund.
Med överseende av den lilla prinsessan Isa.

Material. Sits: Övergrov furu. Ryggbrickor: Krokvuxen björk. Ben: Björk och rönn.
tåndare och grenhängare: Björk. Pinnlist och liten grenhängare: Björk

heldorr6990

Tittskåpsdörrar Relieferna "Indianhjärtat, hästen Rimfaxe, Livsträdet och Besvärjelsen"

En liten berättelse om styrka, mod och kärlek. Hästen Rimfaxe stegrar sig för naturens rätt
till att leva fri från civilisationens påverkan, de små röda svenska stugorna seglar ut i rymden.
Indianhjärtat pulserar kraftfullt i kosmos.
Så här ritade Ojibwa-indianerna sina hjärtan och skrev i sin poesi:
"Jag lever av den klara rymden".
Livsträdet Windlas kusin Heloa blommar i glesbygden.
Besvärjelsekorset reflekterar och får dina innersta önskningar att gnistra i sina fyrställda hjärtan.

Material:
Övergrov lind. Skuret i ett stycke med kniv och bildhuggarjärn.

Windla6998

Skulptur "Livssträdet Windla & Lifssnurrorna"

Livsträdet är en central livssymbol i den folkliga skandinaviska slöjden men också
hosmånga andra folkslag, i Främre Orienten och hos mayafolket i Centralamerika.
Här heter det Windla och är en symbol för stammen på vilken människan är fäst och
längs vilken den positiva och negativa livsströmmen stiger upp och ned.
Läkandet äger rum genom livsträdet som står i nära förbindelse med de andligt
betydelsefulla organen i människokroppen. Livsträdets vibrationer förändrar
människan och gör henne till ett själsväsen. På hennes grenar leker konstiga
väsen och figurer.
Lifvssnurrorna som befolkar Windla är:

"RY" - Den hornbeprydd ängeln som vakar över lifsträdet och sänder ut goda
fina tankar. RY är en förkortning för Ryot som betyder Indisk bonde eftersom
hen i tidigare liv var just en mycket klok sådan.

ry6894
"Fogelmann" - Dansar mest omkring, studsar hit och dit, ivrig av lifslust och
över hur kul allting är.

"Aldrigilivet" - Alltid motvalls. I protest mot allt och alla, innerst inne alldeles
för snäll.

"TänkTank" - Filosofiskt lagd tänkare som fyller hufvudet med alldeles för mycket -
och så började det växa på höjden.

Material: Lind, björk, och furu.

Skulptur "Harsprånget"

Den sittvänliga haren rusar fram mot moroten i Livsträdet, entusiastisk över hur
allting kan ta fart och lyfta. Hans päls är en magiskt elektrisk päls som skimrar och sprakar.

Material: Lind, furu, och björk.

hare

Fler bilder finns under Utsmyckningar/Umeå Universitetssjukhus/Barnhjärtmottagningen.

Det här var en av de roligare utsmyckningarna jag gjort. Utmanande och utvecklande.
Vi har invigning den 24 april kl 10.00. Välkomna!

Rörklockan i Agnäsbacken

Detta projekt står välsignat och invigt sommaren 2014 i Bjurholms kommun, närmare bestämt i
Agnäs, en bygd i en Öreälvens bördiga meanderkrökar där ett tvärhögt berg, Rågberget blivit
Agnäsbacken, min favoritslalombacke genom åren, bara 6 mil från Umeå.

Rorklockan2storre

Redan under de första möten vi slöjdare och konstnärer hade med smeden Sebastian och
keramikern Ida Riechlin och med ägarna av slalombacken, Tomas och Jenny Stensson,
blev jag förtjust i idén.

sebbeoida

 

Tomas

 


 
 

 

 

 

 

 

 

 

Tillsammans med bybor drev de den ideella föreningen Klangvägen. De ville genomföra en
vandringsstig runt Agnäsbacken med ljudkonstverk utformade så att det via en aktiv handling
från vandrarna skulle uppstå ljud. Projektet skulle finansieras via projektmedel från
Leader URnära och innebära stora ideella insatser.

 

När ledningsgruppen föreslog min placering kändes det som projektet hade fått en lysande
inledning. De ville att jag skulle gestalta utrymmet under Blåbärskrönet eller "Bolltall´n"
som jag brukar kalla den. Ett av mina favoritställen i slalombacken där jag brukar stanna till
och betrakta utsikt och snöglitter eller för att pusta ut en stund innan sista branten.
Därtill en mötesplats mellan mig och min fru för att invänta varandra.

 

Tanke

Idén med en rörklocka utgick från just platsen. En mötesplats som kan ljuda rörtoner ut
över Öreälvens dalgång. Fem toner i ett mustigt G ackord.
Så här har jag formulerat det i texten till skylten bredvid:


"Lagrad slöjdkraft laddar tonerna med västerbottnisk myr, spunnen lintråd,
nybruten åker och färskbilad furu.
Den inneboende klangen av kroppars spänning, slit och svett i hårt arbete
för överlevnad.
Generationers samlade erfarenheter."


Utformning

Jag ville att rörklockorna skulle integreras i en altan som uppmuntrade till både möten
och eftertanke. En stabil trygg plan yta i det branta. En monumental traditionell portal
för tanken att ta sats utifrån.

Slöjda

Efter godkänd skiss och arbetsmodell fick jag kontakta min eminente virkesleverantör
i Balsjö, Stig Gustavsson, för att beställa tätvuxen norrländsk fura. Som vanligt leverat med
högsta kvalitet. Men för de krokvuxna detaljerna, överliggaren på portalen, räcke och till den
tänkta trappens böjda reglar blev det besvärligare.


Sookie-star-modell 

Under två dagar fick jag fin motion när jag skannade av skogen vid sidan om backen genom
att gå den upp och ner ett antal gånger. Det tog två halvdagar och jag hittade ett räcke och
en överliggare som sågades ned för torkning. 

Sen följde sköna höstarbetsdagar i backen. Öppen eld som grillplats för luncherna och
utsikten, utsikten! Otroligt inspirerande att pusta ut och blicka ut över Öreälvens dalgång
och skicka en tanke till farfar Arvid och farfarsfar Johan som huggit timmer vid Balberget,
Stöttingfjällets sista utpost, under bilandet av timmerstockarna med täljbilan.

surollearb

Författarbesök

Under arbetet fick jag besök av journalisten Mats Ottosson som skulle skriva en bok om träden,
men självklart fick han hugga in och hjälpa till att resa stommen. Vid brasan fick vi ett fint samtal
om träfibrerna och om de krokvuxna stammarnas vilja att vara med i en folkkonstnärlig gestaltning,
en process som jag älskar.
Resultatet finns i boken "Till träden" en ytterst fin bok med bilder av Roine Magnusson som jag
varmt rekommenderar till alla er trädälskare.

till-tradenmats-ottosson-surolle

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Smide

smideSmidet tillverkades efter mina ritningar av
Agnässmeden Sebastian Riechlin.

En morgon hade vi bestämt en träff i smedjan kl 7.00 på morgonen. 6.40 var jag i backen, mätte och ritade ett förstärkningsstag till bänken. På klockslaget 7 var jag i hans verkstad och strax efter 8 hade jag ett mess från honom att jag kunde hämta staget. Det är vad jag kallar verkstad...

Föredömligt smidesjobb i alla detaljer.

 

 

 

 

 

 

 

 

Rörklockorna


symbobogar

Rörklockorna är järnrör som hållit
uppetaket i Stigs ladugård,
i jag vet inte för hur många
kossor sedan?

Jag hade problem med att hitta några
rör på skroten så jag klagade lite för Stig
när jag hämtade virke. "Men du jet ta de
en titt uppå logen, ja ha för me he ligg na
rör därnanstans."

 

Och faktiskt, efter lite pusslande och
kapande i Stigs maskinhall, efter
matematiska uträkningar av mitt snille
till son, lite trial and error och en
stämmapparat (app. i smartofonen),
så hängde de där och lät sig ljudas.

 

Lite skorrig klang, som rör från en
Balsjöladugård antagligen ska låta,
rika på övertoner från kors råmanden och vitskummig mjölks sötma.

 

Pulverlackade röda utropstecken som sammanbinder bondesamhällets slit och postmodern industrialitet.

 

 

 

 

 

 

 

Symbolerna.

Under rören lät jag göra en ljudbräda med genombrutna symboler, en arketypisk symbol för
varje ton i klangen G7-9. Tonerna tar sin form och sätter luft i rörelse. Former som funnits
hos folkliga kulturer över hela världen i 10 000-tals år, så antagligen kommunicerar de något
djupare än vi kan ana. De formerna är byggstenar i mitt förtiåriga mönsterskapande inspirerat
av "Skureut", mönsterskärningar i trä.

 

Stavargransbågarna

Eftersom tonerna tog sin form och skulle transporteras ut över älvdalen behövde de gestaltas på
något sätt. Då kändes det naturligt att basa och böja tre stavargranar till tre bågar och fästa in
dem bakom rören. Inte alldeles enkelt visade sig. Stavargran är en senvuxen gran som kan vara 3
0 - 40 år men ändå bara 4 - 5 cm i diameter som ger extremt täta årsringar och mycket hartser.
Det gör virket röttåligt men också sprött.

stavargransboj

I min oerfarenhet i att böja just stavargran trodde jag att det skulle gå att böja tremeters-
ämnena för hand genom att böja in dem i förborrade hål. Men ack vad jag bedrog mig.
De sprack på löpande band. Som tur var hade jag hittat en naturligt växt böj i rätt diameter
som jag kunde använda som mall till att naja fast de raka basade ämnena på.

 

Trappen som blev bänk.


På modellen hade jag satt en generös böjd trapp så att man skulle kunna komma upp på
altanen nerifrån backen. Typiskt nog är det alltid den detalj som får minst fokus som blir
mest problem. Jag ville använda två krokvuxna ämnen som reglar. Men jag hittade bara
en stam med rätt böj... Rorklockan-rygg1

Men det visade sig bli lättlöst. När altanen och stommen var resta började jag inse att trappen
skulle bli ett problem för pistmaskinen. Efter att Tomas från Agnäsbacken konsulterats kändes
det självklart med en bänk istället. En riktig slalombackebänk att sitta på, med skidorna på.

Invigningen
Det är en skön känsla att göra färdigt och känna sig nöjd. Ännu roligare är att få folks reaktioner.
För en slöjdare är den här typen av interaktiva konstnärliga objekt extra roliga. 
Vi är estetiska praktiker som gillar när saker används och kommunicerar.

surolleinvigning2
Det kom mycket folk till invigningen den sköna högsommardagen och många var imponerade av mångfalden och bredden på idéer och utförande.

Eftermiddagen fick en fin avslutning med jazzband i toppstugan och vidunderlig kvällssol
över Sofie Weibulls Klockspel.

sofieweibull

Andra konstnärer
Från Konsthögskolan deltar Henrik Jonsson och Anton Back med en Burktelefon.
Hannah Anbert med Barrtoner,
Tryggve Lundberg, skulpturlärare/tekniker med TLT Tryggves Lokal Trafik
samt Sofie Weibull med ett Klockspel.
Sebastian Reichlin, Trollklockan
Mia Persson, Ferrum Vigra
Kent Lindberg, Flottarkärlek
Jessica Larsson, Tvåmannasågarna

Lekparken Slöjdarnas Hus, Vännäsby.

top

Äntligen får jag tid att berätta om lekparksbygget i Vännäsby för Slöjdarnas Hus. Tack vare ett fantastiskt ideellt arbete av föreningens eldsjälar Ylva Göransson, Åke Sandström, Marianne Åsell, Karl-Axel Åsell, Bengt Wållberg med flera blev det möjligt att bygga en "konstnärlig installation med lekmöjligheter". Vi valde att göra lekparken till en stor rundel med en grusad gång i mitten och tre bänkar "Laxstjärt" för föräldrar att sitta på.

DSC06081eldsjalar

Säkerhetsaspekten.

Jag måste berätta detta. I projektet har jag hela tiden varit extremt tydlig med att alla skisser och modeller skulle förankras i de rekommendationer och standards som gäller för lekparker. Vi läste tjocka böcker, träffade kommunens entrepenörsföretag och pratade med avsynare av lekutrustning, bara för att komma fram till att eftersom jag inte hade de nödvändiga certifikaten så kunde de inte godkänna lekparken. En slags märklig "Moment 22" känsla infann sig. Certifikaten skulle kosta 50 -60 000 kr. Självklart var jag mån om att bygga lekparken inom de säkerhetsföreskrifter som finns. Det finns ju en anledning till varför de utarbetats. Men inom rimliga gränser, med liten budget och med mitt material trä var jag redo att göra mitt bästa. Inspirerad av en liten skylt på prinsessan Dianas lekpark i Kensington Gardens som upplyste besökarna om att livet är fullt av risker, att även barn måste lära sig att ta risker, så kände jag att jag skulle försöka minimera riskerna så mycket som jag kunde men inte vara rädd för att utmana dem. Och kanske föräldrarna, som alltid har det yttersta ansvaret.

Uppstart

Vi startade under de heta fina majdagarna med sex stora stockar levererade av Sävar såg. Eldsjälen Åke Sandström hade som nybliven ordförande gjort en blixtsnabb insats och fixade leveransen på nolltid. DSC05450akesandtrom Grannen Melker Eriksson kom med trakorn och körde fram storfetfurorna till arbetsplanen utanför bagarstugan. Min eminenta assistent slöjdaren och konstnären Stefan Markström var taggad och praktikanten Elisabeth förundrad över stockstorleken.

DSC_0886JSqbigstocks stefan

Omväxlande med Husqvarna 346 xp, en gammal täljbila, bandknivar och bildhuggarjärn började stockarna formas. En regnperiod dök upp, (tur att det finns sydväst), men vi lyckades hålla verktygen förvånansvärt torra och humöret på topp. Sen kom hettan i början på Juni och efter att svetten lackat i några timmar smög jag mig ner till älven och kylde ner min iskalla lekamen. Spritt språngandes!

chainsaw

DSC04685JsqhewingJsq-skar

Min pappa Wille Sundqvist (i gul regnjacka) fick ett hedersuppdrag att skära solrosen. DSC05444wille

Efter några veckors jobb och med fantastiska ideella insatser i form av gräving och markberedning av Rolf Strömberg och Bengt Wållberg m fl började det vara dags för resning och gjuting. Många diskussioner om hur vi skulle göra gjorde arbetet intressant, vem skulle bestämma? Chefen, surolle eller ordföranden?

DSC05451rolf DSC05468resning

När betongen torkat kallade jag på Erik Johanssons barn, Ellen,Selma och Harry från Hälje gård som skulle vara testpiloter. Var skulle pinnarna sitta som de skulle hålla sig i? Svårt veta för en vuxen man, men de hade besked. Harry sa: "Här Jögge, MÅSTE du sätta en pinne!" 27062011-106borra-in

we-r-the-worldJusteringar

Snart var det dags för barnen att triumferande blicka ut över byarna Vännäsby, Brån och Spöland. "Standing on the top of the world!" Kryssen i rockhuvdstoppen var här inte monterade ännu. Men det skulle komma. Allt för skönhet och säkerhet. En stilla morgon kl 6,15 i lugnet innan åskvädret satt jag där uppe som en fågel och monterade krysset. Ett oförglömligt minne, jag kände mig som en slöjdande örn i sitt näste...

 

 

 

 

 

Stegen till trädet är gjorda av 250 år gammal kärnfuru från en gammal bjälke av furu i min Västerbottensgård som jag behövde byta för många år sedan. Alla verktyg blev slöa när jag jobbade med den. Stenhård! Stegen blir längre och längre ju högre man klättrar så OM man ramlar så ska man inte slå sig alltför illa på vägen ner.

tree

Planket

Planket består av välvda plankor ca 4" tjocka. Mellan dem är supertorra dymlingar av tätvuxen och utkluven kärnfuru islagna 10 cm i det fuktiga virket. Poängen är att de ska sitta som berget även om konstruktionen sväller och krymper. Den utkluvna furan är också fiberrak vilket gör den stark och kärnan är motståndskraftig mot röta. Inga mått är så tighta att någon ska kunna fastna med huvud eller bål. Jag täljde faktiskt om en form där mellanrummet kändes farligt. Och "den stolta krigaren" som symboliserar mod och styrka kom till. De två hufvudena är moders och fadersgestalter som vakar över barnens lek. Korpen står för klokskap. Och solen ger energi ochspeglar bort det onda.

Planksolkors

elllenlek

barnlek

Vippgungan

Med ryggstöd ingradade i änden och låsta med en nar ska de väl hålla tills gungan ruttnar ner. Värre var det med de grangrenar som jag omsorgsfullt valt och basat (ångat) i en baslåda och försiktigt böjt till perfekt formade böjar. De sprack obarmhärtigt när de skulle slås ner i hålen, spänningen mellan ytved och innerböj blev för stor, så den idén fick jag fogligt lämna och ersätta med krokvuxen linoljeindränkt björk. Man lär så länge man lever.

vippbrada

Till rutchkanan gjorde jag en tarrstege som de kallar den på fädbodarna i Dalarna. En trapp uthuggen ur ett stycke. Mer jobb än man kan ana. Nu nedfälld i marken med platonmatta under för att undvika fukt och överst en plattform till rutchbanan. Bilder kommer till nästa sommar när gräset på kullen blivit grönt. Markberedningen är 20 cm sand och 30 cm noggrannt utvalt flis. Allt är ytbehandlat med järnvitriol och målat med slamfärg för att enkelt kunna underhållas.

Ett otroligt roligt arbete, men roligast är rapporter från föräldrar som har svårt att få sina lekande barn ur lekparkens grepp när det är dags för hemfärd.

Sist ett tack även till Lisa Jonsson och Tommy Sandström och till alla er andra som bidragit till att detta blev verklighet.

 

 

 

 

Lekparken Slöjdarnas Hus, Vännäsby.

top

Äntligen får jag tid att berätta om lekparksbygget i Vännäsby för Slöjdarnas Hus. Tack vare ett fantastiskt ideellt arbete av föreningens eldsjälar Ylva Göransson, Åke Sandström, Marianne Åsell, Karl-Axel Åsell, Bengt Wållberg med flera blev det möjligt att bygga en "konstnärlig installation med lekmöjligheter". Vi valde att göra lekparken till en stor rundel med en grusad gång i mitten och tre bänkar "Laxstjärt" för föräldrar att sitta på.

DSC06081eldsjalar

Säkerhetsaspekten.

Jag måste berätta detta. I projektet har jag hela tiden varit extremt tydlig med att alla skisser och modeller skulle förankras i de rekommendationer och standards som gäller för lekparker. Vi läste tjocka böcker, träffade kommunens entrepenörsföretag och pratade med avsynare av lekutrustning, bara för att komma fram till att eftersom jag inte hade de nödvändiga certifikaten så kunde de inte godkänna lekparken. En slags märklig "Moment 22" känsla infann sig. Certifikaten skulle kosta 50 -60 000 kr. Självklart var jag mån om att bygga lekparken inom de säkerhetsföreskrifter som finns. Det finns ju en anledning till varför de utarbetats. Men inom rimliga gränser, med liten budget och med mitt material trä var jag redo att göra mitt bästa. Inspirerad av en liten skylt på prinsessan Dianas lekpark i Kensington Gardens som upplyste besökarna om att livet är fullt av risker, att även barn måste lära sig att ta risker, så kände jag att jag skulle försöka minimera riskerna så mycket som jag kunde men inte vara rädd för att utmana dem. Och kanske föräldrarna, som alltid har det yttersta ansvaret.

Uppstart

Vi startade under de heta fina majdagarna med sex stora stockar levererade av Sävar såg. Eldsjälen Åke Sandström hade som nybliven ordförande gjort en blixtsnabb insats och fixade leveransen på nolltid. DSC05450akesandtrom Grannen Melker Eriksson kom med trakorn och körde fram storfetfurorna till arbetsplanen utanför bagarstugan. Min eminenta assistent slöjdaren och konstnären Stefan Markström var taggad och praktikanten Elisabeth förundrad över stockstorleken.

DSC_0886JSqbigstocks stefan

Omväxlande med Husqvarna 346 xp, en gammal täljbila, bandknivar och bildhuggarjärn började stockarna formas. En regnperiod dök upp, (tur att det finns sydväst), men vi lyckades hålla verktygen förvånansvärt torra och humöret på topp. Sen kom hettan i början på Juni och efter att svetten lackat i några timmar smög jag mig ner till älven och kylde ner min iskalla lekamen. Spritt språngandes!

chainsaw

DSC04685JsqhewingJsq-skar

Min pappa Wille Sundqvist (i gul regnjacka) fick ett hedersuppdrag att skära solrosen. DSC05444wille

Efter några veckors jobb och med fantastiska ideella insatser i form av gräving och markberedning av Rolf Strömberg och Bengt Wållberg m fl började det vara dags för resning och gjuting. Många diskussioner om hur vi skulle göra gjorde arbetet intressant, vem skulle bestämma? Chefen, surolle eller ordföranden?

DSC05451rolf DSC05468resning

När betongen torkat kallade jag på Erik Johanssons barn, Ellen,Selma och Harry från Hälje gård som skulle vara testpiloter. Var skulle pinnarna sitta som de skulle hålla sig i? Svårt veta för en vuxen man, men de hade besked. Harry sa: "Här Jögge, MÅSTE du sätta en pinne!" 27062011-106borra-in

we-r-the-worldJusteringar

Snart var det dags för barnen att triumferande blicka ut över byarna Vännäsby, Brån och Spöland. "Standing on the top of the world!"  Kryssen i rockhuvdstoppen var här inte monterade ännu. Men det skulle komma. Allt för skönhet och säkerhet. En stilla morgon kl 6,15 i lugnet innan åskvädret satt jag där uppe som en fågel och monterade krysset. Ett oförglömligt minne, jag kände mig som en slöjdande örn i sitt näste...

 

 

 

 

 

Stegen till trädet är gjorda av 250 år gammal kärnfuru från en gammal bjälke av furu i min Västerbottensgård som jag behövde byta för många år sedan. Alla verktyg blev slöa när jag jobbade med den. Stenhård! Stegen blir längre och längre ju högre man klättrar så OM man ramlar så ska man inte slå sig alltför illa på vägen ner.

tree

Planket

Planket består av välvda plankor ca 4" tjocka. Mellan dem är supertorra dymlingar av tätvuxen och utkluven kärnfuru islagna 10 cm i det fuktiga virket. Poängen är att de ska sitta som berget även om konstruktionen sväller och krymper. Den utkluvna furan är också fiberrak vilket gör den stark och kärnan är motståndskraftig mot röta. Inga mått är så tighta att någon ska kunna fastna med huvud eller bål. Jag täljde faktiskt om en form där mellanrummet kändes farligt. Och "den stolta krigaren" som symboliserar mod och styrka kom till. De två hufvudena är moders och fadersgestalter som vakar över barnens lek. Korpen står för klokskap. Och solen ger energi ochspeglar bort det onda.

Planksolkors

elllenlek

barnlek

Vippgungan

Med ryggstöd ingradade i änden och låsta med en nar ska de väl hålla tills gungan ruttnar ner. Värre var det med de grangrenar som jag omsorgsfullt valt och basat (ångat) i en baslåda och försiktigt böjt till perfekt formade böjar. De sprack obarmhärtigt när de skulle slås ner i hålen, spänningen mellan ytved och innerböj blev för stor, så den idén fick jag fogligt lämna och ersätta med krokvuxen linoljeindränkt björk. Man lär så länge man lever.

vippbrada

Till rutchkanan gjorde jag en tarrstege som de kallar den på fädbodarna i Dalarna. En trapp uthuggen ur ett stycke. Mer jobb än man kan ana. Nu nedfälld i marken med platonmatta under för att undvika fukt och överst en plattform till rutchbanan. Bilder kommer till nästa sommar när gräset på kullen blivit grönt. Markberedningen är 20 cm sand och 30 cm noggrannt utvalt flis. Allt är ytbehandlat med järnvitriol och målat med slamfärg för att enkelt kunna underhållas.

Ett otroligt roligt arbete, men roligast är rapporter från föräldrar som har svårt att få sina lekande barn ur lekparkens grepp när det är dags för hemfärd.

Sist ett tack även till Lisa Jonsson och Tommy Sandström och till alla er andra som bidragit till att detta blev verklighet.

 

 

 

 

  • «
  •  Första 
  •  Föregående 
  •  1 
  •  2 
  •  3 
  •  Nästa 
  •  Sista 
  • »

JPAGE_CURRENT_OF_TOTAL

Copyright © 2012  s u r o l l e.  Alla rättigheter reserverade