Definitivt en pandemibabe!

Boken Karvsnitt – Skära mönster i täljda föremål

  Ja, kontraktet med Natur och Kultur för boken Karvsnitt skrevs strax innan pandemin bröt ut på allvar i Mars 2020. Inte hade jag kunnat ana att timingen skulle bli så perfekt! Normalt skulle jag skrivit boken i  mellanrummen. På den tid som ramlar in mellan beställningar och uppdrag som kurser, workshops och Rhythm and Slöjd föreställningar. Jag hade ställt in mig på en ganska ryckig och kontrastrik vardag, där förberedelserna och ställtiden innan och efter jobben skulle kräva en fokuserad planering och disciplin.

Men när pandemin bröt ut, alla jobb las på is och sköts in i framtidens ovissa mörker förstod jag att här var ett gyllene tillfälle. Helt plötsligt fick jag tonvis av tid som kunde ge full koncentration på att skriva bok.

Jag bestämde mig för att skriva 16 kapitel med intressanta projekt att slöjda och som dessutom skulle ges unika och individuella mönster som i sin variation och bredd skulle ge en bred insikt om olika mönsterskärningstekniker. Givetvis skulle det finnas tekniska beskrivningar av grunderna, men också lite om verktygen och materialen som inte bara handlade om karvsnitt utan också om hur materialvalet och slöjdandet hänger ihop. Utan bra material blir det inget föremål som håller slöjdkvalitet.

Mönstret Vesica Piscis på ett norskt mangelbräde.

Det kändes också viktigt att visa på de inspirationskällor jag har i den gamla slöjden. Eftersom jag hade ett fantastiskt bildmaterial var jag angelägen att också kunna visa det i boken.

Balansgången mellan all delarna var avgörande, inte för mycket fokus på att slöjda sakerna, men tillräckligt med inspiration för att du som skulle läsa boken skulle bli taggad på att både göra föremålet och ett mönster som hade en personliga touch.

Exempel på slevens handtag med mönster, både genombruten dekor och uddsnitt.

Normalt skär jag mycket mönster på den slöjd jag gör, så först tyckte jag inte det verkade svårt att också skriva om det. Mönster och symboler kommer oftast naturligt till mig i processen, de känns rätt i stunden, som en naturlig förlängning av föremålet. En process som jag nu ville visa på slevar, askar, nyckelbrickor, skyltar, bokfodral, och ordtavlor. Men det behövdes lite systematisk organisering.

Mönster från en mössask sent 1700-tal från Martingården i Överkalix.

För att få bredd på alla mönsterexempel var jag tvungen att sprida ut mönstrens tekniska variationer på föremålen. Dessutom nöjde jag mig inte med att låta ett mönster bli huvudmönster utan tänkte att det är variationsrikedomen som ger inspiration. Därför kunde en asks fyra sidor få fyra olika mönster. Puh! Insåg efter några dagars skissande att jag inte gjorde det lätt för mig. För varje mönster gjorde jag research, hittade inspirationskällor, bearbetade och processade mönstren så att de varierades i storlek och uttryck innan jag bestämde mig för vad jag skulle skära.

Asken ”Fyrspann” med olika mönster på de fyra sidorna.

Tejpade upp prover på föremålen och lät mönstret mogna nån dag innan jag kunde bestämma mig. Men tid hade jag! Så skönt, den kritiska surolle, (mitt alterego och hårda kritiker sedan många år tillbaka) fick göra skäl för sitt namn och utföra sitt noggranna jobb. Gör om och gör rätt!

Men det var bara ena delen av jobbet. Jag hade också en ambition att tydliggöra arbetsprocessen grafisk. Så nu var jag tvungen att djupdyka i Photoshop och lära mig hur jag skulle bearbeta skisserna med färg och skuggning så att det blev förståeligt hur snitten skulle läggas. Lärorikt!

Tresidigt uddsnitt som grafisk illustration hur mönstret ska skäras.

Tack vare dialogen med min eminenta redaktör, Henrik kunde vi balansera innehållet mellan slöjd och mönsterskärning så att det ena gav det andra i en förhoppningsvis naturlig process. Till sist insåg vi att det inte fanns tillräckligt med utrymme. För att bokens 192 sidor skulle rymma teknik, projekt och några kapitel om symboler och tecken och slöjdkonstnärlighet så var vi tvungna att ta bort ett slöjdprojekt om smycken. De var riktigt fina, men kändes inte riktigt relevanta, vem bär ett smycke idag? Ibland måste man killa sina darlings…

Smycket ”Lusthus” H:35 mm. Genomskuren dekor och enkelsidiga uddsnitt.

När sedan det fina fotot var taget av Pär Björklund på Bildgates och formgivaren Stefan Fält bearbetat innehållet kom det ut en bok som uppfyllde mina förväntningar med råge. Anthony Tians illustrationer utifrån mina bilder  bidrog med tydlighet och variation. Allt föll på plats som ett pussel där bitarna plötsligt passar. Att skriva en bok om mönsterskärning hade varit en idé sedan många år tillbaka och att nu äntligen få se den realiserad var enormt tillfredsställande.

Fotograferna Philip Tolgén och Pär Björklund, undertecknad och redaktören Henrik Franke.

Jag hoppas verkligen att du som läsare blir inspirerad till att utveckla ett eget manér i ditt mönsterspråk. För mig är det en stark drivkraft och essensen i att slöjda. Den här nöjda känslan när ett föremål är genomarbetat och har ett personligt tilltal. När du hittat en egen form- och mönsterstil på en sak som kan användas i vardagen och som direkt blir identifierad som just din stil, med ditt speciella uttryck i. Den känslan är oslagbar, den lever jag på som i ett rus i några dagar. Sen börjar tanken vandra, kanske skulle jag göra så här istället… och så är man på väg in ett en ny process som man inte vet var den ska landa.

Tanke, ting och process. Slöjdarlivet.

Smörknivsställ, en spinoff från tillverkning av krympburkaskarna.

 

 

 

Inga kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *