• Slöjdporten Berättaren
  • [:sv]Berättarladan i Sunne[:]
  • [:sv]Skalenlig modell till porten "Berättaren"[:]
  • [:sv]Foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, med unika mönster i plattrelief. Krönlisten fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.[:]
  • Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.
  • [:sv]Kolonnerna som flankerar dörren fick ansikten och blomrankor i plattrelief som för ett samtal med vad som försiggår på scenen. [:]
  • [:sv]Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. [:]
  • Övergrovt virke är den största rikedomen...
  • [:sv]Under det välvda krönet, partiet som kallas Tympanum, fyllde jag med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet. Streckfigurer dansar Halling, en mönster-rapport i linje med Västanå Teaters kännemärke att blanda dans, musik, drama och, kostym, allt i en kokade folkkonstgryta.[:]
  • [:sv]Att slå upp dörrarna till utomhusarbetsplatsen i Logen och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla.[:]
  • Krön med tulpan "Kurrbitz" och Tympanom "Halling"
  • Dörr "Scrafitti"

Slöjdporten ”Berättaren” på Loftet i Sunne

Utsmyckning i Berättarladan 2019 Västanå Teater

Uppdraget att rita och tillverka en port till Västanå Teaters nya inomhusteater Loftet i Berättarladan i Sunne är det största uppdrag jag hitintills gjort. Kanske också det roligaste!
När det kom på tal tänkte jag; Har jag inte hela mitt slöjdarliv förberett mig för det här? Lärt mig materialet, teknikerna, studerat folkkonsten i otaliga arkiv och hembygdsgårdar; trettiofem års förberedelser för att klara detta. Det blev en lång intensiv och vindlande produktionsperiod fylld av kraftfulla skärningar, långa fysiska arbetstimmar, svårigheter med virket, tunga trädelar och en rykande åtgång av konstnärslinoljefärg.

Den södra väggen i entrén mittemot porten är inglasad och silar ljuset vackert.
Berättarladan i Sunne

Först lite om teatern; plockar från deras hemsida:

”Västanå har en särpräglad profil som gjort teatern känd i hela Norden. Teaterform bygger på berättandet, där musiken och dansen vid sidan av ordet skapar en egen form av skådespeleri. Samspelet mellan text, musik och rörelse är ett komplicerat precisionsbygge och har blivit Västanå Teaters kännemärke.
En annan viktig inspirationskälla för det unika scenspråket är den skandinaviska folkkulturen, som gärna kan möta folkkultur och folkliga teateruttryck från andra delar av världen.

Regissör och konstnärlige ledare Leif Stinnerbom och undertecknad vid monteringen av ”Berättaren”

I september 2018 var jag ner och såg föreställningen Charlotte Löwensköld som var en kondenserad njutning av folklig gestaltning. Dans, musik, drama, kostym, allt kokade på scenen till en folkkonstgryta av en mustig själfull karaktär som verkligen tilltalade mig. Vilken uppstart inför ett slöjdande!

Det var först på hemvägen jag insåg, med en skopa prestationsångest i magen, att jag hade och göra med ”Ett teaterhus i världsklass mitt ute på den svenska landsbygden”. Citat Kulturnytt, Sveriges Radio. Men känslan var också utmanande. När jag tagit mått och försökt få klart för mig hur det nya bygget skulle gestalta sig i den södra delen av Berättarladan, fanns där också en pirrande upplevelse om att få vara med och skapa en byggnads historia.

Väl hemma grävde jag ner mig i mitt inspirationsbibliotek med bilder på portar och portaler, skåp med gesimser och kolonner; figurer och djur som jag fotograferat genom åren. Det är intressant hur bilderna blir filtrerade för uppgiften, man ser helt nya saker när det finns ett uppdrag att inrikta sig på.

Jag skickade min moodboard till regissören och den konstnärliga ledaren Leif Stinnerbom och kostymören Inger Hallström och samtalen kom igång. Det var en märklig känsla att prata igenom slöjd med en så initierad uppdragsgivare som, liksom jag, var inriktade på den traditionella folkliga kulturens energi och formspråk. Deras inspel i folklig dans och dräkt, äldre byggnadskultur och mönster uthuggna under stenåldern, gjorde de första utkasten i skissandet mer utmanande. Efterlängtat; precis vad jag behövde i mitt slöjdande förra hösten.

Efter ett intensivt skissande fastnade jag för en port med kilsågade breda plank med skuren dekor.

Skalenlig modell till porten ”Berättaren”

I mitt slöjdande är modellen en viktig del i arbetsprocessen. Ofta följer jag modellen slaviskt, om jag inte är riktigt nöjd gör jag en ny. En skalenlig modell underlättar uträkningar av virkesåtgång och gör att planeringen av vilka sammansättningar som ska användas blir enklare. Den är dessutom lätt att plocka mått ifrån.

På varsin sida placerade jag två feta kolonner kallade ”Face2Face” som bar upp ett gigantiskt krön.

Höger Kolonn ”Face2Face”
Kolonnerna som flankerar dörren fick ansikten och blomrankor i plattrelief som för ett samtal med vad som försiggår på scenen.

Mellan det välvda krönet och dörren finns ett utrymme som kallas Tympanum, som jag fyllde med hallingdansande streckfigurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Den kosmiska symbolen i mitten är inspirerat av ett mönster från en liten dragask på Gammelgården i Borlänge, en symbol som blivit en personlig favorit. För mig är den humanistisk evighetssymbol som kommunicerar livets kosmiska karusell, round and round we go, en rotation i all evighet.

Krön med tulpan ”Kurrbitz” och Tympanom ”Halling”
Tympanum, med figurer och symboler från mitt mönsterbibliotek. Streckfigurerna dansar Halling, en mönster-rapport i linje med Västanå Teaters kännemärke att blanda dans, musik, drama och, kostym, allt i en kokade folkkonstgryta.

På krönet, kallat Homo Ludens översida, en mustigt röd tulpan,”Kurrbitz” och två folkkonstnärliga korpar på var sin sida. Korparna, som givetvis för tanken till Hugin och Munin, är Odens två korpar. De är utmärkta spejare och gör vad de kan för att mätta sin husbondes väldiga kunskapshunger. Varje dag flyger de över skapelsen, för att sedan återvända och berätta allt de sett och hört. Hugin har fått sitt namn från ordet håg, som betyder tanke, sinne eller lust. Munin, å sin sida, är döpt efter minnet. Tillsammans symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism. Jag högg dem med yxa för att få en råare yta som skulle väga upp det Mumin-liknade karaktärsdraget.

Korparna symboliserar de det mänskliga förnuftet. De behövs för att ett kulturarv i utveckling aldrig ska falla över till konservativt bakåtsträvande och småsint rasism.

I uppdraget ingick det att göra foder och krön till ett vackert fönster ut mot sjön Fryken, samt till två sidoentréer. Alla foder eller paneler fick unika mönster i plattrelief. Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

Krönlisten till fönstret fick ett repetitivt mönster med streckfigurer som dansar Halling, en mönster-rapport som påminner om ett partitur.

Framtagning av virke och basning

Från början fanns en plan att göra krönbågen i ett stycke. Jag behövde stora dimensioner. Sagt och gjort. Det var hög tid att få fram virket; januari var sent nog om träbitar på 50 x 40 cm skulle hinna torka. Ett samtal till sågen i Sävar löste behovet av övergrovt virke och jag fick lyxigt välja bland ett flertal stockar utlagda av de stora traktorlastarna. Kände mig som en otroligt rik man när stockarna lastats på lastbilen som körde dem till sågen i Balsjö.

Övergrovt virke är den största rikedomen…

Sågaren skulle ringa när han hade tid för sågning. Februari kom och ljuset återvände sakta. Liksom kyla och blåst. När jag inte hört något från sågaren på några veckor var jag tvungen att ringa. Han låg på lasarettet och hade precis opererat sig efter en massiv hjärtinfarkt, och den stackaren kunde inte såga förrän tidigast i april. Skönt nog blev operationen lyckad och han är nu fullt arbetsför igen.

Den enda lösningen var att åka dit med sågjiggen Solosågen. Men eftersom dimensionerna var så stora var jag först tvungen att klyva dem för hand med långsvärdet på motorsågen. Efter det rymdes bitarna med nöd och näppe på sågbänken så att jag kunde få ut rätt dimensioner. Efter två resor och ett antal dagars arbete i blåsig -15 graders vintern var de största bitarna upplagda för torkning i två stycken baslådor. Basning innebär 85° värme och flera liter vatten i tråget under första veckan, sen töms baslådan på vatten och torktemperaturen ställs på ca 45° i tre veckor.  Jag fick några sprickor, inte oförväntad med dimensioner på ca 40 x 22 cm, men lyckades få kolonner och krön till en fuktighetskvot på 16 % på 6 veckor.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad.

Praktikant.

I slutet av augusti kom det oväntad och behövlig hjälp från USA genom Mike Loeffler som var i Skandinavien på studieresa. Vi handhyvlade dörrarna ner till rätt tjocklek med en oxhyvel, den har två handtag och ger skön kraft i hyveltaget. Sen förberedde vi dörrplanken som skulle skruvas fast på de befintliga branddörrarna. Mikes arbetsinsats var ovärderlig och vi jobbade fint ihop.

Mike Loeffler från Grand Marais och jag poserar bland tillverkade trofeér i ateljén.

I det här läget var alla delar nästan klara. För att få en visuell överblick tillverkade vi ett plant golv i logen och skruvade fast alla delar för att se hur det passade. Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet. Krönets geringar var jag tvungen att justera ett otal gånger innan de passade.

Skön känsla att klättra upp på stegen och se hur delarna blev en helhet.

Arbetsplatsen i logen är en skön utomhusverkstad. Att slå upp dörrarna, kända vinden blåsa igenom och få det rätta släpljuset på skärningen en varm sommardag ger mig total lyckokänsla. Nu uppblandad med tillfredsställelsen av att var klar och nöjd.

Besök gärna Västanå Teaters hemsida och boka in dig på nästa produktion. http://www.vastanateater.se/forestallningarbiljetter/

 

Inga kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *