Slöjd och träning ingradade i varandra.

Utegymmet på Ålidhem

Hur gick det till?

Till höger; Armgången ”Portal”. Längst till vänster Sit Up Ramp ” Gradningen”, i mitten bak ”Repslagaren” med vindflöjel längst upp, Balansbommen ”Signal” i mitten bakom Armhävningsstängerna ”Chins” och D. I. P. ”Fyrväg” skymd bakom Armgången.

Tillsammans med konstnär och slöjdare Stefan Markström fick vi uppdraget att göra ett socialt förankrat utegym i bostadsområdet Ålidhem, en stadsdel från tidigt åttiotal i Umeå. Mestadels studentbostäder, idag med många nysvenskar. Gymmet är placerat efter Socionomstråket österut från Biblioteket sett.

Projektledare och initiativtagare är hemslöjdskonsulent Felix Wink som sökt pengar från Boverket och Nämnden för Hemslöjdsfrågor. Idén var att förankra gymmet med lokala kultur- och sportföreningar. En social och viktig implementering i ett område där många inte har råd med ett gymkort. Skulpturerna skulle inspireras av barn i lokala kreativa workshops. Dessutom var Västerbottniska slöjdare inbjudna att delta med dekorativa element i utegymmet. Många olika delar skulle samverka och i slutänden blev det en manifestation för vad en slöjdtradition i ett socialt samspel kan åstadkomma med kompetens, pengar och vilja! 

De tunga svagt koniska Armhävningspelarna flyttas med kranbil.

Material

För att göra ett utegym som håller en hög slöjdkvalitet måste materialet vara tätvuxen kärnfuru, ett material som har lång hållbarhet utomhus. I Norden finns bevarade timmerhus från 1400-talet som fortfarande står kvar för att de är täckta med tak och skyddade. Blir virket direkt exponerat för vind och väder är det ytveden i stockarna som ruttnar. Tar man bort ytveden och låter kärnvirket torka upp mellan varven utan att det står direkt mot mark kommer materialet att hålla i över hundra år.

Hög andel tätvuxen kärnved i övergrov furu.

Grundidén i den konstnärliga gestaltningen av utegymmet är sammanfogningstekniken gradning, men då behövs rått och torrt kärnvirke för att inte sammansättningen ska torka isär.

Sävar Såg sponsrade 25 st övergrova furor.

Vi blev sponsrade av Sävar Såg med 25 st övergrova stockar som sågades hos Stig Granström i Balsjö. Svårigheten var att hitta 14 st 10 cm tjocka kärnfuruplank som var torra. Vi frågade runt lite i Sverige, men ingenstans hittade vi en leverantör. Tiden var dessutom kort då projektpengar blev sent beviljade. Då säger Stefan; ”men jag har för mig att jag sett grovt blockat timmer i Olofsfors Bruks lokaler i Nordmaling” Där han bor och jobbar. Medan snön ännu låg meterdjup började han söka i de stora lagerbyggnaderna. Han fick napp i en byggnad där de förvarade bjälkar som skulle staga upp dammluckorna.

Stefan pulsande i djupsnön i jakten efter de försvunna kärnfuruskatterna.

Den största var 7,4 meter lång och 40 x 40 cm i grovänden. Hur många år den hade på nacken är svårt att veta, men minst 75 – 100 år om du frågar mig. Nu sågade vi de så kallade fyrskärningarna i en solosåg till att bli svagt koniska. Det röda tätvuxna kärnvirket som exponerades doftade ljuvligt. Olofsfors Bruk sponsrade oss med det i det här sammanhanget värdefulla virket.

Sammansättning

Som sagt. Den konstnärliga helheten grundar sig i sammansättningstekniken gradning. En svagt konisk tvärslå, kallad gradslå, med snedställda långsidor skjuts in i ett gradspår som matchar gradslån. Slås den in tillräckligt hårt låser den konstruktionen effektivt och säkras med en träpinne, en nar, i tjockaste änden.  Den var vanlig i bockbord, i dörrar och i olika typer av lock där man inte ville att virket skulle slå eller krumma sig. Tyvärr en alltmer bortglömd sammansättning, troligen eftersom den anses som komplicerad, men med rätt verktyg och tillvägagångssätt är den verkligen värd arbetsinsatsen.

Emil Walterholm provar in en av Armgångens gradslåar i en testbit.

Vid sammansättningen har vi använt torr kärnfuru till gradslåarna och färsk kärnfuru till de delar som hade gradspår. När vi slog ihop dem hårt sväller det torra en aning och det färska krymper en aning och tightar till sammansättningen. Det torra virket var utomhustorrt ca 16% och det färska, sågat i februari och gissningsvis över 100% fuktkvot. Dessutom bultade och narade vi fast sammansättningen som förstärkning.

Perfekt sammanfogning av D.I.P. Fyrvägs slåar.

Jag tycker att förhållningssättet till sammansättning och material är en av kärnfrågorna med att jobba i en slöjdtradition. Vi tar tillvara på de lösningar som generationer tidigare provat och funnit att de fungerar. En annan poäng är att arbeta resurssnålt med de material som är nära till hands.

Process och Konstnärlig helhet

I utegymmet har Stefan och jag även tagit fasta på formspråket i sammansättningstekniken gradning: Alla sammansättningar gradade och formerna är svagt koniska som gradslån. Sammansättningar skulle vara tydliga så att man skulle förstå hur redskapen hölls samman. Ett EU-reglemente avgränsade möjligheterna där de av säkerhetsskäl avrådde från att göra rörliga träningsredskap. På ett sätt en befrielse eftersom det alltid kräver mer underhåll.

Vi skissade på papper och gjorde grova modeller täljda i lind och funderade på olika skalor. Konceptet att utgå från gradslån kom till oss när jag suttit och grunnat på hur ett av redskapen skulle sättas samman till olika höjd med hjälp av gradning. Jag sa; ”Men Stefan den här sammansättningen kanske vi skulle använda oss av generellt, till alla redskap?” Han gick igång på alla cylindrar och efter några timmars modellerande (ja, det måste ju heta så) hade vi efter ett givande  och tagande 8 st förslag som efter en budget-titt och tidskalkyl reducerades till 6 st.

Modellerna klara i skala.

En armgång med namnet ”Portal”. En fyrvägs dipp – ”Fyrväg”. En Sit-up ramp – ”Gradningen”. En balansbom – ”Signal”. De fyra armhävningsstängerna på olika höjd heter ”Chins”. En repstolpe med en Snakerope som fick namnet ”Repslagaren”.  Ytbehandlingen baserar sig på fyra grundfärger i linoljefärg. En bruten vit kulör, en svart med tjära, en röd med giftfritt pigment förstärkt med tungolja, och vissa detaljer enbart linoljade.

Konceptet uppmuntrade oss till ett stramt och sammanhållet konstnärligt uttryck.

Balansbom ”Signal”. Armhävningsstänger ”Chins”. I bakgrunden Armgången ”Portal”

Materialval och form har med säkerhet och användarlust att göra. Det är otroligt viktigt att ett utegym ger en säker känsla vid det första ögonkastet. Omedvetet gör vi en okulär besiktning av alla ting runt omkring oss innan vi använder dem. Kroppen och hjärnan i samspråk försöker instinktivt fatta hur man ska greppa och använda. Det här är alla formgivare medvetna om. ”Form follow function” ett känt begrepp myntat av arkitekten Louis Sullivan (1856-1924) men som Frank Lloyd Wright, hans adept, sa: ”Form and function should be one, joined in a spiritual union.”

Nöjda upphovsmän i Sit Up Rampen. ”Gradningen”

Vi tycker oss ödmjukt ha lyckats med det. Kvittot kommer när vi ser hur väl använt utegymmet blir.

Ett grymt arbetsteam.

I vår deal med Felix blev vi på grund av tidskalkylen tvungna att hyra in extern hjälp. Två excellenta timrare, Jorma Salmgren, Ledusjö Timmerhus, och Erik Walterholm ryckte in med ungefär två veckors arbetsinsats. Vi kan också lägga till några ideella krafter som hjälpte till för att de var intresserade; Nils Liljeström, Emil Stangenberg, Ture Holm och Reine Hållams. Vi bockar och bugar för er värdefulla hjälp, utan er hade vi aldrig hållit deadline!

Emil W och jag oxhyvlar ytorna till balansbommen.

Slöjdarna fick en avgränsning för att deras mönsterskärningar skulle hållas samman konstnärligt och för att tidsramen skulle hållas. Det blev en skön slöjdgemenskap ute på planen framför Stefans atelje vid Manufaktursmedjan i Olofsfors när vi alla samlades och jobbade. Claes Hofberg, Frida Jacobsson, Moa Bogren, Peter Karbin och Thomas Distler, alla erfarna slöjdare med egensinniga och kluriga lösningar på hur ytan på 19 x 19 cm skulle utföras på de fem stolparna i Chinsen, som armhävningsstängerna kallas. 

Det blev en slöjdarmanifestation med alla medverkande. Korpen skuren av Claes Hofberg. Ovan Peter Karbin in action.

I vår i övrigt strama sammanhållna grafiska helhet blev deras reliefer och plattskärningar glimrande tavlor med djup och tanke.

Längst upp på Repslagaren med ett Snakerope bad vi smeden Sebastian Riechlin formge och göra en vindflöjel.

Vindflöjel av Sebastian Riechlin med svarvad kärnfuru knopp av Felix Wink.

Gjutning.

Kommunen ansvarade för markberedning och gjutning. Vi hade ett arbetsamt och skickligt gäng där samarbetade flöt fint. Utan skickliga traktorförare och erfarna praktiker hade det blivit svårt att få alla redskap på plats. 

Arbetsteamet från Umeå Kommun gjorde ett strålande arbete.

Avslutningsvis restes de skulpturer som Stefan och jag gjort utifrån de workshops vi genomfört med barnen i området. 

Skulpturen ”Souhaib” av surolle och den svarta skulpturen ”Salim” av Stefan Markström.

Det här var ett roligt projekt att bli involverad i. Samarbetet med Stefan Markström blev givande och stimulerande där våra två viljor sammansmälte till en helhet. Det blev också en slöjdmanifestation som jag tycker visar att traditionell kunskap förankrar och ramar in den funktionella och konstnärliga utsmyckningen på ett bra sätt. Framförallt finns i projektet en viktig intention med ett socialt meningsfullt syfte. 

Mina ambitioner med slöjd har alltid varit att framhålla traditionella sammansättningar, tekniker och folkkonstnärlig gestaltning. När praktiska utövandeformer som träning och slöjd förenas i ett offentligt utegym och samtidigt håller hög kvalitet så är cirkeln sluten.

s u r o l l e / Jögge Sundqvist September 2018

2 kommentarer

2 responses to “Utegymmet på Ålidhem

  1. Ett toppenslöjdprojekt! Grattis till ett väl genomfört slöjdarbete!

  2. Vilket genomarbetat och spännande projekt. Måste testa nästa gång jag kommer till Umeå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *