In English eng_flag ..

HEM / Blogg
24 januari

Blå Hulken John

Skicka sidan

Skulptur "Blå Hulken John"

Konstnärlig gestaltning på Vegaskolan 2015

 

Det är något speciellt med att göra en offentlig utsmyckning. Å ena sidan kan jag få möjlighet att gestalta en speciell idé, å andra sidan kan jag ställa mig själv åt sidan ett tag och fråga efter en platsspecifik berättelse som kan ge en ingång för en gestaltning. Så att både betraktarens och mitt öga filtreras genom berättelsen och påverkar objektets utförande. En dubbel tillfredställelse.

Historien bakom skulpturen tar sin början i en workshop och berättelsedag med klass 5B på Vegaskolan i Vännäs i augusti 2014. Som förberedelse för workshopen hade de frågat släkt om de kunde berätta en minnesvärd historia. Den kunde utspela sig närsomhelst i tiden och fick gärna ha barn med i berättelsen. Jag bjöd på saft, visade lite slöjd och lekte släppkäpp med dem.

lek-barn

Efter en stund började eleverna entusiastiskt berätta ett förtiotal fantastiska historier. En av eleverna, Isac Danielsson, räcker ivrigt upp handen och berättar att han inte skulle ha funnits om det inte var för farmorsfar.

En gång när han varit på besök hade hans farmor Gunilla varit hemskt rädd för att tända ljus. Han hade frågat varför och hon hade börjat berättat följande historia:

"En gång när jag var fem år vaknade jag mitt i natten av att mamma skrek "Det brinner!" Sovrummet var fullt av rök och min pappa, min lillebror och jag vaknade direkt, men  min yngre syster var svårväckt, eftersom hon var så omtöcknad av röken.

Vi bodde alla i ett sovrum på andra våningen och när Pappa John fått klart för sig att trappen var omöjlig som utrymningsväg, hoppade han ut genom fönstret för att hämta hjälp. Det var vinter och djup snö utanför som dämpade stöten när han landade, så det hade iallafall gått bra.

När mamma Lisbeth hörde dånet från elden i trappen och tyckte hon att det tog lång tid och började knyta ihop lakan för att vi skulle kunna fira oss ut.

Men i samma stund kom John. Han hade hittat en stor tung stege som det normalt behövdes tre man för att bära. Varifrån han fick sina krafter vet jag inte, men efter ett tag hade han, pulsande i den djupa snön, fått upp stegen mot fönstret. Först fick vi äldre barn klättra ner, och sist kom mamma med lillebror i famnen som bara var ett spädbarn.

Strax efter det att vi var räddade hörde vi golvet i hallen på övervåningen rasa ihop av elden."

Bla-Hulken-John

Tankar och teknikaliteter

Mitt val av berättelse föll sig naturlig när Isaks berättelse framkallade den starka bilden av John stå där i snön och ta i, alldeles blå i ansiktet. Pumpande av adrenalin för att rädda sin familj.

Det är allmänt omvittnat att människan kan prestera superkrafter när det verkligen gäller. John är tudelad över bröstet. Han håller på att slitas mitt itu i förtvivlan över att hans familj kanske håller på att brinna inne.

Skulpturen "Blå Hulken John" är en metafor för att mod och ansträngning kan ge resultat.  

Speciellt i situationer när tillvaron ställs på sin spets. När det verkligen gäller så klarar man  stora motgångar.

Stegen ser jag  som en allegori, som en bildlig eller skulptural framställning av kunskapsinhämtning.  Där man alltid kan klättra ett pinnhål högre för att förstå världen och dess sammanhang i ett vidare perspektiv. Som metafor för att vetgirighet vidgar kännedomen om omvärlden, människan och sig själv.

Livet blir stegpinnar i en stege vriden in i varje människas existens.

krafthjarta

Det röda krysset på väggen står som symbol för drivkraften och energin som finns i den dramatiska branden och familjens räddning. De fyra hjärtan som kretsar kring korset är Johns familj. Symbolen kallas för Kraftkorset

Lite om Isac farmorsfar John Eklund (- f 18). Han hade affär i Byssträsk och byggde efter branden hus i Fädboliden och drev skogsbruk. John dog 2010.  

Pappa-John-och-Bjornen

En riktig storjägare som ni ser på bilden med Björnen, John till vänster.

Isacs pappa uttrycker det så här: "Han var alltid en förebild, en morfar i alla bemärkelser, tog sig alltid tid."

Isac-John

 

Här är en stolt Isac Danielsson när klass 6B besökte verkstad och ateljé för att följa arbetet i September 2015. 

Arbetsprocess

Skulpturen har slöjdats med yxa och skärande handverktyg ur naturligt krokvuxet trä. Till ben använder jag rotknän ur gran. En del  rot och en del stam i en 90-gradig konsolliknande böj. Naturlig styrka som följer formen.

arbbild-yxa

Formen har förändras under arbetes gång, framförallt armarna, beroende på vilka ämnen som jag funnit i skogen.  Inget är förutsägbart utan växer fram i processen som en dialog med materialet. Det blir en självklarhet inom slöjden att tillverkningsprocessen ligger som grund för det estetiska uttrycket. 

Kroppen är gjord av två krafiga furustammar utan kärna med fyra tappar som håller dem. Stegen är också tillverkad i  samma metod.  Jag fann till slut en rätt krokvuxen björk i sex meters längd med lämplig böj. Den klyvdes med motorsåg i fyra delar och torkade under våren. Stegpinnarna är senvuxen och utkluven furu som torkats ned till 4% fuktighet och  tappats in i  stegen sidstycken (ca 16%) för att stärka sammanfogningarna.

Stege-arb-bild-jsq-7320

Här borras hålen med syftning i stegens sidostycken.

Stege-arb-bild-jsq-lars7339

Min danske dräng Lars Laursén och jag matar stegpinnar i täljhästarna. 

Traditionen

I Västerbotten lever ordstammen för ordet slöjd kvar dialektalt. Det är vikingaordet slög som betyder påhittig, underfundig, klurig, slug eller smart. Men vi använder mest den dubbla negationen Int´ oslög eftersom vi vill markera någon slags ödmjukhet. Att vara händig var viktigt i bondesamhället för överlevnaden. Det handlar också om respekten för föremålens funktion och kvalitet - de skulle ju leva med föremålen resten av sina liv - också kommande generationer. Ett slags ansvar mot mig själv och dem jag älskar, en omsorg och omtanke som finns införlivad i föremålen.

I skulpturen lever berättelsen, minnet och ansvaret kvar. Invigningen blev speciellt med tanke på att terrorattacken i Frankrike (13 nov 2015) var dagen innan. Det kändes angeläget att ge en berättelse om att alla  kan gör skillnad när det verkligen gäller. 

Monika-Gora-Jogge-Sundqvist

Tillsammans med Monika Gora som gjort fantastiska skulpturer på skolgården och i biblioteket fick vi en fin avslutning.

Tack Tommy Sjölund för dina fina bilder!

Jogge-Sundqvist-Bla-Hulken-

 

26 mars

Barnhjärtmottagningen

Skicka sidan

Fyra konstnärliga utsmyckningar.

Barnhjärtmottagningen, Umeå Universitetssjukhus.

Mars 2013

Under den snörika vintern 2012 och 2013 har jag arbetat med fyra större objekt till
Barnhjärtmottagningen.
Det har varit en bra dialog och ett fint samarbete med en entusiastisk personal.
En av poängerna med utsmyckningen har varit att neutralisera sjukhusmiljön och
få barn och föräldrar att coola ner inför beöket. De mäter ju hjärtfrekvenser, typ...
Efter många års slöjdande dras mitt utryck mer och mer mot det berättande och skulpturala.
Mytiska sammanhang nära det fantasmagoriska, som triggar känslan av det finns andra världar
befolkade med figurer som speglar vår upplevelse av varandra och vår tid.

tambursate6002

En personligt välkommande sittmöbel för en vuxen och tre små. Här kan besökarna hänga
av sig kläderna på Tambursätets träd, grenhängare eller pinnlist och sätta sig en stund.
Med överseende av den lilla prinsessan Isa.

Material. Sits: Övergrov furu. Ryggbrickor: Krokvuxen björk. Ben: Björk och rönn.
tåndare och grenhängare: Björk. Pinnlist och liten grenhängare: Björk

heldorr6990

Tittskåpsdörrar Relieferna "Indianhjärtat, hästen Rimfaxe, Livsträdet och Besvärjelsen"

En liten berättelse om styrka, mod och kärlek. Hästen Rimfaxe stegrar sig för naturens rätt
till att leva fri från civilisationens påverkan, de små röda svenska stugorna seglar ut i rymden.
Indianhjärtat pulserar kraftfullt i kosmos.
Så här ritade Ojibwa-indianerna sina hjärtan och skrev i sin poesi:
"Jag lever av den klara rymden".
Livsträdet Windlas kusin Heloa blommar i glesbygden.
Besvärjelsekorset reflekterar och får dina innersta önskningar att gnistra i sina fyrställda hjärtan.

Material:
Övergrov lind. Skuret i ett stycke med kniv och bildhuggarjärn.

Windla6998

Skulptur "Livssträdet Windla & Lifssnurrorna"

Livsträdet är en central livssymbol i den folkliga skandinaviska slöjden men också
hosmånga andra folkslag, i Främre Orienten och hos mayafolket i Centralamerika.
Här heter det Windla och är en symbol för stammen på vilken människan är fäst och
längs vilken den positiva och negativa livsströmmen stiger upp och ned.
Läkandet äger rum genom livsträdet som står i nära förbindelse med de andligt
betydelsefulla organen i människokroppen. Livsträdets vibrationer förändrar
människan och gör henne till ett själsväsen. På hennes grenar leker konstiga
väsen och figurer.
Lifvssnurrorna som befolkar Windla är:

"RY" - Den hornbeprydd ängeln som vakar över lifsträdet och sänder ut goda
fina tankar. RY är en förkortning för Ryot som betyder Indisk bonde eftersom
hen i tidigare liv var just en mycket klok sådan.

ry6894
"Fogelmann" - Dansar mest omkring, studsar hit och dit, ivrig av lifslust och
över hur kul allting är.

"Aldrigilivet" - Alltid motvalls. I protest mot allt och alla, innerst inne alldeles
för snäll.

"TänkTank" - Filosofiskt lagd tänkare som fyller hufvudet med alldeles för mycket -
och så började det växa på höjden.

Material: Lind, björk, och furu.

Skulptur "Harsprånget"

Den sittvänliga haren rusar fram mot moroten i Livsträdet, entusiastisk över hur
allting kan ta fart och lyfta. Hans päls är en magiskt elektrisk päls som skimrar och sprakar.

Material: Lind, furu, och björk.

hare

Fler bilder finns under Utsmyckningar/Umeå Universitetssjukhus/Barnhjärtmottagningen.

Det här var en av de roligare utsmyckningarna jag gjort. Utmanande och utvecklande.
Vi har invigning den 24 april kl 10.00. Välkomna!

28 augusti

Rörklockan i Klangvägen

Skicka sidan

Rörklockan i Agnäsbacken

Detta projekt står välsignat och invigt sommaren 2014 i Bjurholms kommun, närmare bestämt i
Agnäs, en bygd i en Öreälvens bördiga meanderkrökar där ett tvärhögt berg, Rågberget blivit
Agnäsbacken, min favoritslalombacke genom åren, bara 6 mil från Umeå.

Rorklockan2storre

Redan under de första möten vi slöjdare och konstnärer hade med smeden Sebastian och
keramikern Ida Riechlin och med ägarna av slalombacken, Tomas och Jenny Stensson,
blev jag förtjust i idén.

sebbeoida

 

Tomas

 


 
 

 

 

 

 

 

 

 

Tillsammans med bybor drev de den ideella föreningen Klangvägen. De ville genomföra en
vandringsstig runt Agnäsbacken med ljudkonstverk utformade så att det via en aktiv handling
från vandrarna skulle uppstå ljud. Projektet skulle finansieras via projektmedel från
Leader URnära och innebära stora ideella insatser.

 

När ledningsgruppen föreslog min placering kändes det som projektet hade fått en lysande
inledning. De ville att jag skulle gestalta utrymmet under Blåbärskrönet eller "Bolltall´n"
som jag brukar kalla den. Ett av mina favoritställen i slalombacken där jag brukar stanna till
och betrakta utsikt och snöglitter eller för att pusta ut en stund innan sista branten.
Därtill en mötesplats mellan mig och min fru för att invänta varandra.

 

Tanke

Idén med en rörklocka utgick från just platsen. En mötesplats som kan ljuda rörtoner ut
över Öreälvens dalgång. Fem toner i ett mustigt G ackord.
Så här har jag formulerat det i texten till skylten bredvid:


"Lagrad slöjdkraft laddar tonerna med västerbottnisk myr, spunnen lintråd,
nybruten åker och färskbilad furu.
Den inneboende klangen av kroppars spänning, slit och svett i hårt arbete
för överlevnad.
Generationers samlade erfarenheter."


Utformning

Jag ville att rörklockorna skulle integreras i en altan som uppmuntrade till både möten
och eftertanke. En stabil trygg plan yta i det branta. En monumental traditionell portal
för tanken att ta sats utifrån.

Slöjda

Efter godkänd skiss och arbetsmodell fick jag kontakta min eminente virkesleverantör
i Balsjö, Stig Gustavsson, för att beställa tätvuxen norrländsk fura. Som vanligt leverat med
högsta kvalitet. Men för de krokvuxna detaljerna, överliggaren på portalen, räcke och till den
tänkta trappens böjda reglar blev det besvärligare.


Sookie-star-modell 

Under två dagar fick jag fin motion när jag skannade av skogen vid sidan om backen genom
att gå den upp och ner ett antal gånger. Det tog två halvdagar och jag hittade ett räcke och
en överliggare som sågades ned för torkning. 

Sen följde sköna höstarbetsdagar i backen. Öppen eld som grillplats för luncherna och
utsikten, utsikten! Otroligt inspirerande att pusta ut och blicka ut över Öreälvens dalgång
och skicka en tanke till farfar Arvid och farfarsfar Johan som huggit timmer vid Balberget,
Stöttingfjällets sista utpost, under bilandet av timmerstockarna med täljbilan.

surollearb

Författarbesök

Under arbetet fick jag besök av journalisten Mats Ottosson som skulle skriva en bok om träden,
men självklart fick han hugga in och hjälpa till att resa stommen. Vid brasan fick vi ett fint samtal
om träfibrerna och om de krokvuxna stammarnas vilja att vara med i en folkkonstnärlig gestaltning,
en process som jag älskar.
Resultatet finns i boken "Till träden" en ytterst fin bok med bilder av Roine Magnusson som jag
varmt rekommenderar till alla er trädälskare.

till-tradenmats-ottosson-surolle

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Smide

smideSmidet tillverkades efter mina ritningar av
Agnässmeden Sebastian Riechlin.

En morgon hade vi bestämt en träff i smedjan kl 7.00 på morgonen. 6.40 var jag i backen, mätte och ritade ett förstärkningsstag till bänken. På klockslaget 7 var jag i hans verkstad och strax efter 8 hade jag ett mess från honom att jag kunde hämta staget. Det är vad jag kallar verkstad...

Föredömligt smidesjobb i alla detaljer.

 

 

 

 

 

 

 

 

Rörklockorna


symbobogar

Rörklockorna är järnrör som hållit
uppetaket i Stigs ladugård,
i jag vet inte för hur många
kossor sedan?

Jag hade problem med att hitta några
rör på skroten så jag klagade lite för Stig
när jag hämtade virke. "Men du jet ta de
en titt uppå logen, ja ha för me he ligg na
rör därnanstans."

 

Och faktiskt, efter lite pusslande och
kapande i Stigs maskinhall, efter
matematiska uträkningar av mitt snille
till son, lite trial and error och en
stämmapparat (app. i smartofonen),
så hängde de där och lät sig ljudas.

 

Lite skorrig klang, som rör från en
Balsjöladugård antagligen ska låta,
rika på övertoner från kors råmanden och vitskummig mjölks sötma.

 

Pulverlackade röda utropstecken som sammanbinder bondesamhällets slit och postmodern industrialitet.

 

 

 

 

 

 

 

Symbolerna.

Under rören lät jag göra en ljudbräda med genombrutna symboler, en arketypisk symbol för
varje ton i klangen G7-9. Tonerna tar sin form och sätter luft i rörelse. Former som funnits
hos folkliga kulturer över hela världen i 10 000-tals år, så antagligen kommunicerar de något
djupare än vi kan ana. De formerna är byggstenar i mitt förtiåriga mönsterskapande inspirerat
av "Skureut", mönsterskärningar i trä.

 

Stavargransbågarna

Eftersom tonerna tog sin form och skulle transporteras ut över älvdalen behövde de gestaltas på
något sätt. Då kändes det naturligt att basa och böja tre stavargranar till tre bågar och fästa in
dem bakom rören. Inte alldeles enkelt visade sig. Stavargran är en senvuxen gran som kan vara 3
0 - 40 år men ändå bara 4 - 5 cm i diameter som ger extremt täta årsringar och mycket hartser.
Det gör virket röttåligt men också sprött.

stavargransboj

I min oerfarenhet i att böja just stavargran trodde jag att det skulle gå att böja tremeters-
ämnena för hand genom att böja in dem i förborrade hål. Men ack vad jag bedrog mig.
De sprack på löpande band. Som tur var hade jag hittat en naturligt växt böj i rätt diameter
som jag kunde använda som mall till att naja fast de raka basade ämnena på.

 

Trappen som blev bänk.


På modellen hade jag satt en generös böjd trapp så att man skulle kunna komma upp på
altanen nerifrån backen. Typiskt nog är det alltid den detalj som får minst fokus som blir
mest problem. Jag ville använda två krokvuxna ämnen som reglar. Men jag hittade bara
en stam med rätt böj... Rorklockan-rygg1

Men det visade sig bli lättlöst. När altanen och stommen var resta började jag inse att trappen
skulle bli ett problem för pistmaskinen. Efter att Tomas från Agnäsbacken konsulterats kändes
det självklart med en bänk istället. En riktig slalombackebänk att sitta på, med skidorna på.

Invigningen
Det är en skön känsla att göra färdigt och känna sig nöjd. Ännu roligare är att få folks reaktioner.
För en slöjdare är den här typen av interaktiva konstnärliga objekt extra roliga. 
Vi är estetiska praktiker som gillar när saker används och kommunicerar.

surolleinvigning2
Det kom mycket folk till invigningen den sköna högsommardagen och många var imponerade av mångfalden och bredden på idéer och utförande.

Eftermiddagen fick en fin avslutning med jazzband i toppstugan och vidunderlig kvällssol
över Sofie Weibulls Klockspel.

sofieweibull

Andra konstnärer
Från Konsthögskolan deltar Henrik Jonsson och Anton Back med en Burktelefon.
Hannah Anbert med Barrtoner,
Tryggve Lundberg, skulpturlärare/tekniker med TLT Tryggves Lokal Trafik
samt Sofie Weibull med ett Klockspel.
Sebastian Reichlin, Trollklockan
Mia Persson, Ferrum Vigra
Kent Lindberg, Flottarkärlek
Jessica Larsson, Tvåmannasågarna

30 november

Lekparken Slöjdarnas Hus

Skicka sidan

Lekparken Slöjdarnas Hus, Vännäsby.

top

Äntligen får jag tid att berätta om lekparksbygget i Vännäsby för Slöjdarnas Hus. Tack vare ett fantastiskt ideellt arbete av föreningens eldsjälar Ylva Göransson, Åke Sandström, Marianne Åsell, Karl-Axel Åsell, Bengt Wållberg med flera blev det möjligt att bygga en "konstnärlig installation med lekmöjligheter". Vi valde att göra lekparken till en stor rundel med en grusad gång i mitten och tre bänkar "Laxstjärt" för föräldrar att sitta på.

DSC06081eldsjalar

Säkerhetsaspekten.

Jag måste berätta detta. I projektet har jag hela tiden varit extremt tydlig med att alla skisser och modeller skulle förankras i de rekommendationer och standards som gäller för lekparker. Vi läste tjocka böcker, träffade kommunens entrepenörsföretag och pratade med avsynare av lekutrustning, bara för att komma fram till att eftersom jag inte hade de nödvändiga certifikaten så kunde de inte godkänna lekparken. En slags märklig "Moment 22" känsla infann sig. Certifikaten skulle kosta 50 -60 000 kr. Självklart var jag mån om att bygga lekparken inom de säkerhetsföreskrifter som finns. Det finns ju en anledning till varför de utarbetats. Men inom rimliga gränser, med liten budget och med mitt material trä var jag redo att göra mitt bästa. Inspirerad av en liten skylt på prinsessan Dianas lekpark i Kensington Gardens som upplyste besökarna om att livet är fullt av risker, att även barn måste lära sig att ta risker, så kände jag att jag skulle försöka minimera riskerna så mycket som jag kunde men inte vara rädd för att utmana dem. Och kanske föräldrarna, som alltid har det yttersta ansvaret.

Uppstart

Vi startade under de heta fina majdagarna med sex stora stockar levererade av Sävar såg. Eldsjälen Åke Sandström hade som nybliven ordförande gjort en blixtsnabb insats och fixade leveransen på nolltid. DSC05450akesandtrom Grannen Melker Eriksson kom med trakorn och körde fram storfetfurorna till arbetsplanen utanför bagarstugan. Min eminenta assistent slöjdaren och konstnären Stefan Markström var taggad och praktikanten Elisabeth förundrad över stockstorleken.

DSC_0886JSqbigstocks stefan

Omväxlande med Husqvarna 346 xp, en gammal täljbila, bandknivar och bildhuggarjärn började stockarna formas. En regnperiod dök upp, (tur att det finns sydväst), men vi lyckades hålla verktygen förvånansvärt torra och humöret på topp. Sen kom hettan i början på Juni och efter att svetten lackat i några timmar smög jag mig ner till älven och kylde ner min iskalla lekamen. Spritt språngandes!

chainsaw

DSC04685JsqhewingJsq-skar

Min pappa Wille Sundqvist (i gul regnjacka) fick ett hedersuppdrag att skära solrosen. DSC05444wille

Efter några veckors jobb och med fantastiska ideella insatser i form av gräving och markberedning av Rolf Strömberg och Bengt Wållberg m fl började det vara dags för resning och gjuting. Många diskussioner om hur vi skulle göra gjorde arbetet intressant, vem skulle bestämma? Chefen, surolle eller ordföranden?

DSC05451rolf DSC05468resning

När betongen torkat kallade jag på Erik Johanssons barn, Ellen,Selma och Harry från Hälje gård som skulle vara testpiloter. Var skulle pinnarna sitta som de skulle hålla sig i? Svårt veta för en vuxen man, men de hade besked. Harry sa: "Här Jögge, MÅSTE du sätta en pinne!" 27062011-106borra-in

we-r-the-worldJusteringar

Snart var det dags för barnen att triumferande blicka ut över byarna Vännäsby, Brån och Spöland. "Standing on the top of the world!" Kryssen i rockhuvdstoppen var här inte monterade ännu. Men det skulle komma. Allt för skönhet och säkerhet. En stilla morgon kl 6,15 i lugnet innan åskvädret satt jag där uppe som en fågel och monterade krysset. Ett oförglömligt minne, jag kände mig som en slöjdande örn i sitt näste...

 

 

 

 

 

Stegen till trädet är gjorda av 250 år gammal kärnfuru från en gammal bjälke av furu i min Västerbottensgård som jag behövde byta för många år sedan. Alla verktyg blev slöa när jag jobbade med den. Stenhård! Stegen blir längre och längre ju högre man klättrar så OM man ramlar så ska man inte slå sig alltför illa på vägen ner.

tree

Planket

Planket består av välvda plankor ca 4" tjocka. Mellan dem är supertorra dymlingar av tätvuxen och utkluven kärnfuru islagna 10 cm i det fuktiga virket. Poängen är att de ska sitta som berget även om konstruktionen sväller och krymper. Den utkluvna furan är också fiberrak vilket gör den stark och kärnan är motståndskraftig mot röta. Inga mått är så tighta att någon ska kunna fastna med huvud eller bål. Jag täljde faktiskt om en form där mellanrummet kändes farligt. Och "den stolta krigaren" som symboliserar mod och styrka kom till. De två hufvudena är moders och fadersgestalter som vakar över barnens lek. Korpen står för klokskap. Och solen ger energi ochspeglar bort det onda.

Planksolkors

elllenlek

barnlek

Vippgungan

Med ryggstöd ingradade i änden och låsta med en nar ska de väl hålla tills gungan ruttnar ner. Värre var det med de grangrenar som jag omsorgsfullt valt och basat (ångat) i en baslåda och försiktigt böjt till perfekt formade böjar. De sprack obarmhärtigt när de skulle slås ner i hålen, spänningen mellan ytved och innerböj blev för stor, så den idén fick jag fogligt lämna och ersätta med krokvuxen linoljeindränkt björk. Man lär så länge man lever.

vippbrada

Till rutchkanan gjorde jag en tarrstege som de kallar den på fädbodarna i Dalarna. En trapp uthuggen ur ett stycke. Mer jobb än man kan ana. Nu nedfälld i marken med platonmatta under för att undvika fukt och överst en plattform till rutchbanan. Bilder kommer till nästa sommar när gräset på kullen blivit grönt. Markberedningen är 20 cm sand och 30 cm noggrannt utvalt flis. Allt är ytbehandlat med järnvitriol och målat med slamfärg för att enkelt kunna underhållas.

Ett otroligt roligt arbete, men roligast är rapporter från föräldrar som har svårt att få sina lekande barn ur lekparkens grepp när det är dags för hemfärd.

Sist ett tack även till Lisa Jonsson och Tommy Sandström och till alla er andra som bidragit till att detta blev verklighet.

 

 

 

 

05 maj

Slöjdarnas Hus Lekparken

Skicka sidan

Lekparken Slöjdarnas Hus, Vännäsby.

top

Äntligen får jag tid att berätta om lekparksbygget i Vännäsby för Slöjdarnas Hus. Tack vare ett fantastiskt ideellt arbete av föreningens eldsjälar Ylva Göransson, Åke Sandström, Marianne Åsell, Karl-Axel Åsell, Bengt Wållberg med flera blev det möjligt att bygga en "konstnärlig installation med lekmöjligheter". Vi valde att göra lekparken till en stor rundel med en grusad gång i mitten och tre bänkar "Laxstjärt" för föräldrar att sitta på.

DSC06081eldsjalar

Säkerhetsaspekten.

Jag måste berätta detta. I projektet har jag hela tiden varit extremt tydlig med att alla skisser och modeller skulle förankras i de rekommendationer och standards som gäller för lekparker. Vi läste tjocka böcker, träffade kommunens entrepenörsföretag och pratade med avsynare av lekutrustning, bara för att komma fram till att eftersom jag inte hade de nödvändiga certifikaten så kunde de inte godkänna lekparken. En slags märklig "Moment 22" känsla infann sig. Certifikaten skulle kosta 50 -60 000 kr. Självklart var jag mån om att bygga lekparken inom de säkerhetsföreskrifter som finns. Det finns ju en anledning till varför de utarbetats. Men inom rimliga gränser, med liten budget och med mitt material trä var jag redo att göra mitt bästa. Inspirerad av en liten skylt på prinsessan Dianas lekpark i Kensington Gardens som upplyste besökarna om att livet är fullt av risker, att även barn måste lära sig att ta risker, så kände jag att jag skulle försöka minimera riskerna så mycket som jag kunde men inte vara rädd för att utmana dem. Och kanske föräldrarna, som alltid har det yttersta ansvaret.

Uppstart

Vi startade under de heta fina majdagarna med sex stora stockar levererade av Sävar såg. Eldsjälen Åke Sandström hade som nybliven ordförande gjort en blixtsnabb insats och fixade leveransen på nolltid. DSC05450akesandtrom Grannen Melker Eriksson kom med trakorn och körde fram storfetfurorna till arbetsplanen utanför bagarstugan. Min eminenta assistent slöjdaren och konstnären Stefan Markström var taggad och praktikanten Elisabeth förundrad över stockstorleken.

DSC_0886JSqbigstocks stefan

Omväxlande med Husqvarna 346 xp, en gammal täljbila, bandknivar och bildhuggarjärn började stockarna formas. En regnperiod dök upp, (tur att det finns sydväst), men vi lyckades hålla verktygen förvånansvärt torra och humöret på topp. Sen kom hettan i början på Juni och efter att svetten lackat i några timmar smög jag mig ner till älven och kylde ner min iskalla lekamen. Spritt språngandes!

chainsaw

DSC04685JsqhewingJsq-skar

Min pappa Wille Sundqvist (i gul regnjacka) fick ett hedersuppdrag att skära solrosen. DSC05444wille

Efter några veckors jobb och med fantastiska ideella insatser i form av gräving och markberedning av Rolf Strömberg och Bengt Wållberg m fl började det vara dags för resning och gjuting. Många diskussioner om hur vi skulle göra gjorde arbetet intressant, vem skulle bestämma? Chefen, surolle eller ordföranden?

DSC05451rolf DSC05468resning

När betongen torkat kallade jag på Erik Johanssons barn, Ellen,Selma och Harry från Hälje gård som skulle vara testpiloter. Var skulle pinnarna sitta som de skulle hålla sig i? Svårt veta för en vuxen man, men de hade besked. Harry sa: "Här Jögge, MÅSTE du sätta en pinne!" 27062011-106borra-in

we-r-the-worldJusteringar

Snart var det dags för barnen att triumferande blicka ut över byarna Vännäsby, Brån och Spöland. "Standing on the top of the world!"  Kryssen i rockhuvdstoppen var här inte monterade ännu. Men det skulle komma. Allt för skönhet och säkerhet. En stilla morgon kl 6,15 i lugnet innan åskvädret satt jag där uppe som en fågel och monterade krysset. Ett oförglömligt minne, jag kände mig som en slöjdande örn i sitt näste...

 

 

 

 

 

Stegen till trädet är gjorda av 250 år gammal kärnfuru från en gammal bjälke av furu i min Västerbottensgård som jag behövde byta för många år sedan. Alla verktyg blev slöa när jag jobbade med den. Stenhård! Stegen blir längre och längre ju högre man klättrar så OM man ramlar så ska man inte slå sig alltför illa på vägen ner.

tree

Planket

Planket består av välvda plankor ca 4" tjocka. Mellan dem är supertorra dymlingar av tätvuxen och utkluven kärnfuru islagna 10 cm i det fuktiga virket. Poängen är att de ska sitta som berget även om konstruktionen sväller och krymper. Den utkluvna furan är också fiberrak vilket gör den stark och kärnan är motståndskraftig mot röta. Inga mått är så tighta att någon ska kunna fastna med huvud eller bål. Jag täljde faktiskt om en form där mellanrummet kändes farligt. Och "den stolta krigaren" som symboliserar mod och styrka kom till. De två hufvudena är moders och fadersgestalter som vakar över barnens lek. Korpen står för klokskap. Och solen ger energi ochspeglar bort det onda.

Planksolkors

elllenlek

barnlek

Vippgungan

Med ryggstöd ingradade i änden och låsta med en nar ska de väl hålla tills gungan ruttnar ner. Värre var det med de grangrenar som jag omsorgsfullt valt och basat (ångat) i en baslåda och försiktigt böjt till perfekt formade böjar. De sprack obarmhärtigt när de skulle slås ner i hålen, spänningen mellan ytved och innerböj blev för stor, så den idén fick jag fogligt lämna och ersätta med krokvuxen linoljeindränkt björk. Man lär så länge man lever.

vippbrada

Till rutchkanan gjorde jag en tarrstege som de kallar den på fädbodarna i Dalarna. En trapp uthuggen ur ett stycke. Mer jobb än man kan ana. Nu nedfälld i marken med platonmatta under för att undvika fukt och överst en plattform till rutchbanan. Bilder kommer till nästa sommar när gräset på kullen blivit grönt. Markberedningen är 20 cm sand och 30 cm noggrannt utvalt flis. Allt är ytbehandlat med järnvitriol och målat med slamfärg för att enkelt kunna underhållas.

Ett otroligt roligt arbete, men roligast är rapporter från föräldrar som har svårt att få sina lekande barn ur lekparkens grepp när det är dags för hemfärd.

Sist ett tack även till Lisa Jonsson och Tommy Sandström och till alla er andra som bidragit till att detta blev verklighet.

 

 

 

 

25 april

Sara Lidman-skåpet

Skicka sidan

Sara Lidman-skåpet.
SaraLidmanskap

Skåpet är tillverkat i furu och gradat och zinkat. Självfallet handhyvlat och skuret för hand som med allt jag gör. Dörrarna är i lind för att vara lätta skära i. Linden är lite mjuk men så pass formstabil att ett brett stycke inte behöver en gradslå för att inte slå sig. Vredet är i form av en flyende hare. Vred-hare

Kolonnen på ena dörrstycket illustrerar den västerbottniska portalen. Smidet är ritat av mig, beställt och utfört av Per Alnaeus i Kilafors. Den undre tandsnittslisten har jag länge velat ha med i någon form och här passsade den väl in. Krön och lister är fastnarade med utkluvna fyrkantiga björkdymlingar.

Texten "Granen visste det hela - vad alltihopet handlade om" är ett citat som inte bara finns i en kortnovell som heter "Före ordet" i tidskriften Provinsfrån 1994 utan även i artikelboken "Och trädet svarade" från 1988. Där finns historien med Saras kärlekshistoria med granen.




Man hör verkligen hennes sätt att uttala den meningen. På något outgrundligt sätt förstår man också vad hon talar om, speciellt när modern DNA-forskning kommit fram att granen är mer genetisk komplex än människan.

Skåpet är en privat beställning där kunden föreslog texten av Sara Lidman. Det var med glädje jag gjorde föreslog och utförde beställningen eftersom jag tycker att hon är en av det bästa norrlänska författarna genom tiderna. Sedan 1998 har jag sparat en tidningsartikel i verkstaden som jag tycker uttrycker hennes rakryggade politiska sammhällsengagemang så bra: Den handlar bl a om att Täby kommun klagar över att de måste underhålla fattiga kommuner i Norrland. Hon säger - "det är så skamligt så man blir alldeles grön! ...De har ju tagit skogen och arbetskraften för ingenting"

text


Tidningsartikel72dpi
Saraängeln som kröner skåpet fick en utstrålande frisyr som illustrerar att hennes aura fortfarande lever och brinner hos oss alla som läser henne. Hon har en självklar humanistisk livshållning och en närhet till de enkelt levande men komplexa romankaraktärerna. Jag behövde bara kasta en snabb blick på artikelbilden när jag skissade, så var ängeln klar. Sprungen ur henne själv.


Narbild-sara

Idag känns det som en ynnest att ha träffat henne personligen, jag tror första gången var i början av 80-talet. Hon kände till mig och min far Wille och visste att vi slöjdade i den västerbottniska slöjdtraditionen. Det gjorde mig både stolt och glad och stärkte slöjdaridentiteten.

25 april

Norrlandsförbundets pris

Skicka sidan
Prisutdelning av Olof Högberg-plaketten.
Norrlandsförbundets motivering för hedersbelöningen lyder;
"Jögge Sundqvist är slöjdare i tionde generationen och dessutom konsthantverkare. I sin slöjd blandare han traditioenll form med nutida uttryck. han kommunicerar sin slöjd i den offentliga miljön, ett möte som inspirerar och river murar mellan kulturformer. Han är en budbärare och ambadassadör som sprider kunskap om slöjden, både praktiskt genom sitt slöjdande och teoretiskt genom föreläsningar och undervisning över hela världen. För en framstående kulturell gärning tilldelas Jögge Sundqvist Norrlandsförbundets hedersbelöning Olof Högberg-plaketten för Västerbottens län 2010."
SurOlle_prisutdelning-035
Prisutdelning skedde i fullmäktige i Umeå den 12 dec 2010. Ett inledande tal av flygplatschefen Karin Larsson-Tängdén följdes av ett tacktal av undertecknad där jag sa att priset inte bara var till mig utan också till de slöjdare, bl a min far Wille som förvaltat och till hemslöjdsorganisationen SHR som bevarat slöjdkulturen ända sedan industrialismen börjat slå ut självhushållet.

Jag är otroligt tacksam. Det är inte var dag man får vara i samma sällskap som andra berömdheter som fått priset; Foppa, Bodil Malmsten, Lisa Miskowsky, Kerstin Ekman, Sahara Hotnights, P-O Enqvist, Helen Sjöholm, Peter Stormare och för att inte tala om IFK Umeå Damfotbollsklubb!

Och vem var han? Olof Högberg (1855-1932) föddes i ångermanländska Högsjö, studerade på gymnasiet i Härnösand och vid universitetet i Uppsala och verkade som lärare, journalist och författare. Han var med om att bilda den liberala föreningen Verdandi i Uppsala på 1880-talet. Han debuterade med "Den stora vreden" 1906 efter att ha vunnit tidskriften Iduns romanpristävling, en debut som skakade om det litterära Sverige. Senare utgav han också bl. a. romantrilogin "Från Norrlands sista halvsekel". På eget bevåg gav han ut en matematisk avhandling om trekropparproblemet, tryckt på franska.

År 1906 bosatte han sig i Njurunda, och bodde från 1911 till sin död 1932 i den egna gården Finnkyrka vid Nolbykullens fot. År 1921 fick han De Nios pris, och fick möjlighet att under vinterhalvåret bo på Sigtunastiftelsens gästhem. Hans sista opublicerade roman, "Kapten Nimrod", anknyter till science fiction och skildrar ett utopiskt samhälle på planeten Venus.
SurOlle_prisutdelning-029b
ja, detta var kul. Ett stort tack!
02 augusti

Altare till Sjöfruskolan

Skicka sidan

Om altaret i Sjöfruskolan, Umeå.

Att göra en kyrklig utsmyckning har sedan länge varit en dröm och längtan. Tidigt, under mina studier med papper, penna och kamera av den folkliga slöjden kom insikten till mig om att den folkliga slöjden alltid influerats av kyrklig interiör, att slöjdare under högmässan hämtat förlagor till bilder, mönster och renässansgesismer. Speciellt de illustrationer som fanns i figurbibeln från medeltid, med dess naivistiska men tydliga bildspråk och fostrande bildestetik. Det här var innan svenska kyrkan skaffade nationella arkitekter vid slutet av 1700-talet, när man anlitade lokala slöjdare och hantverkare för utsmyckning av kyrkan. Utifrån den illustrerade bibeln tolkades änglar, smådjävlar, trumpeter, mystiska djur, fåglar, och bibliska sekvenser.

Men mitt intresset för den bibliska folkkonstnärliga illustrationerna har aldrig blommat fullt ut. Inte förrän nu inför utsmyckningen av Sjöfruskolans kykorum. Mitt uppdrag blev att göra ett mobilt altare med krafttorn och kors. Dessutom tre stycken ljusskepp med genomsiktig spant som svä

Finsk-kyrka

var över både skolelevers och kyrkobesökares själabryderier.

Altaret

Altaret är inspirerat av ett norskt kistebord från 1400-talet som har ett utrymme för förvaring under bordskivan. I original med drakhuvuden, men den fornnordiska estetiken gjorde kyrkan upp med redan på tusentalet så det kändes inte aktuellt att försöka återinföra den 2010... Den tunga konstruktionen med ingradade benbrädor och intappade sidostycken blev en bra motvikt till den enorma lokalen med ljusinsläpp under det 10 meter höga taket och med gradänger i kortänden att sitta på. Eftersom den skulle vara flyttbar, mobil, försågs den med små rullhjul under de breda benbrädorna för att tas fram vid gudstjänst.

Altare2396bra-liten

Den sida som vänds mot betraktaren har två änglar skurna i relief med inskriptioneinrin INRI som är en akronym för "Iesus Nazarenus, rex Iudaeorum", Jesus från Nasaret, judarnas konung.

alt

 

I mitten finns en portal med två dörrar in till utrymmet under bordskivan för att kunna förvara kyrkliga accessoarer. Den pryds med livstulpanen Windla som med sin obändiga livskraft bevisar det eviga livets härlighet. Smidet i gångjärnen är tillverkat av Mikael Maasing efter ritning. Smidet är aningen överdimensionerat för att förstärka portalens tyngd.Portal

Sidorna flankeras av två änglar, den ena vinkar ett varmt välkomnande ”till publiken” och den andra har en resolut och krävande hållning, en uppsyn man kan tolka lite som man vill, men för mig säger den; "Vad ÄR själva meningen, egentligen"

hejangel

Korset är till sin utformning nära besläktat med solkorset som är en cirkel med ett inneslutet plustecken, ett kors. Den övre halvan symboliserar luft och eld medan de nedre halvorna står för jord och vatten enligt etnologen Walker. solkorsCirkeln kan vara ett hjul i rullning eller symbolisera solen eller månen. Symbolen har samband med fruktbarhet och religiösa ritualer samtidigt som den har en skyddande verkan. Inom folkkonsten står korsets två riktningar bl a för växandet på två plan, både andligt och rationellt. Den lodräta linjen sågs som kontakten med det himmelska och andliga och den vågräta för det jordiska och rationella. I norden återfinns solkorset från bronsåldern 1500 - 500 f. Kr. När kristendomen kom fick solkorset ett nytt innehåll. När en kyrka blev invigd målade man eller högg man solkorset i på väggen till kyrkan för att visa att detta var Jesus egendom och att demonerna skulle hålla sig borta. Det verkade passande nu när kyrkan fanns innesluten i en skola.

 

KraftpelareKrafttornen är inspirerade av den trolovningscermoni som var vanlig hos allmogen under 16 - 1800 talet. Frieriet skulle slutligt förseglas med en gåva i form av ett textilt redskap. I det här fallet rör det sig om rockhuvudet som sitter på spinnrocken. Där fästs lintågarna för att kunna spinnas till en tråd. Ofta blev de rikt dekorerade med symboler, genombrutna dekorer och målade med kraftfulla färger för att imponera på den blivande bruden. I det här sammanhanget ser jag dem som krafttorn, ett slags polariserade kraftfält som likt moderna mobilmaster sänder ut energi till människor. Här finns kvinnligt, manligt, besvärjelser, önskningar, och förhoppningar, kort sagt tro, hopp och kärlek inskuret.

Om färgerna.

Den vita basen med svarta fragment ärdet godas balans mot det onda svarta, båda naturliga delar av livets väsen. Som kontrast tillförs djupt mörkblå, miloriblå, det tröstlösa melankoliska som botten i kors och kraftpelare. Det röda, blodet och det gröna, fotosyntesens blodsfärg, och ljusblått för himmel, sedan guld i centrala detaljer för det gudomligt högsinnet.

Ljusbärarna "Pråmen"

Som pråmar ska de stäva genom det vatten som flyter i  vuxenlivets vedermödor och ge förtröstan och tillit till en ung betraktare. De tre ljusbärarna är inspirerade av votivskeppen som ofta hänger i bönekapell efter norrlandskusten. De blir kontaktskapande metaforer med andra världar. materialet i ljusbärarna är krokvuxen björk från Klimpfjäll, (Tack Gunnar och Eva). Jag tog 180 ämnen med rätt böj för att uppnå största möjliga styrka. Ljushållarna är specialgjorda för ändamålet och tilvverkade av trycksvarvad mässing. De ska monteras i mars 2011. Den fina bilden är tagen av Peter Garpefjäll, Umeå. Jogge-m-pramen
Avslutningsvis vill jag varmt tacka kyrkoherde Lisa Tegby i Ålidhems församling. Utan hennes stöd och uppmuntran hade detta inte blivit av. Dessutom var det vansinnigt roligt att träffa Biskopen i Luleå Stift, Hans Stiglund som uttryckte sin förtjusning över altaret.Biskop-Hans-Stiglund-m-suro
02 augusti

Poemet

Skicka sidan

Ge-fagelns-ro-2

Majbön

Ge mig din ro

du vida majlandskap som vilar

med fågelvikar och med fält som gror

i denna middagssol som genom strömoln silar

Ge mig din ro

som är svanens vita blomma

utslaget skön på vassens gula bo.

Ge fågelns enkla ro åt timmar som gå tomma.

 

Ge mig din ro

du ljusa majlandskap med ängar

där spoven drillar, årets skördar gro

vid livets trygga brus ur gamla ekars strängar.

 

Einar Malm

02 augusti

Senaste nytt från Solen

Skicka sidan

Senaste nytt från Sol City och Vitterorrarnas rike.Den-blafargade-pojken-web

Det här mailet kommer från förskollärare Anna som arbetar på förskolan ”Solen” i Sävar där min konstnärliga utsmyckning ”Skrönan om Ninja-Lina och Ziggy” och om deras världar Sol City och Vitterorrarnas rike.

”Drakarna Yggdrawulf och Yggdra la ett ägg inne på småbarnsavdelningen på ”Västan”. I väntan på att ägget skulle kläckas fick varje barn av grenar tillverka sin egen drake. Dessa drakar fick under en högtidlig ceremoni flytta in i "Drakebo" som vi byggt ute på vår altan.

 

Lagom till 1:a advent kläcktes ägget och draYggrawulfken "Kraken" fick se dagens ljus. Kraken är med oss på samlingarna och spexar för oss. Vi har också inrett en "drakens sagogrotta" där vi sitter och myser med
våra sagor och sägner.
LivstradetWindla-web

4-åringarna (kottegruppen) har under hösten inmutat ett område i skogen och skapat oss ett eget "Windla” en björk som vi dekorerat på olika sätt. Ursprungligen är det livsträdet i triptyken ”Sol City”. Under Windla byggde vi fängelset med lokatten Dyna i (spännande, spännande), men vi tyckte att detta med hennes brott mot rådet kändes lite krångligt, så vi frågade barnen varför Dyna satt i fängelse. De var rörande överens om att hon
måste ha bitit Yggdrawulf i baken och Ninja-Lina och lejonet Zebelon satte henne då i fängelset.

Varje vecka när vi kom dit fick hon lära sig hur man är en bra kompis, och till slut hade hon lärt sin läxa och fick slippa ut. Windla bjuder oss på en liten "styrketår" varje gång vi besöker henne, lite äppeljuice i en fingerborg. Dessa droppar ger oss kärlek och kraft så att vi kan leka hela dagen.

Höstens första frost orsakades av ”Fucklorna”, Fucklorna-Zebelon-webså den morgonen när vi kom till Windla satt Dyna (en utklädd Chatarina) alldeles vettskrämd vid vindskyddet. Barnen fick trösta henne och ropa på Zebelon och
Vitterorrarna, så att Dyna inte skulle känna sig ensam.

Under våren hoppas vi att vi får träffa både Ninja-Lina och Ziggy. Kanske till och med att det blir bröllop innan sommarlovet...

Dessutom har jag, tillsammans med barnen, försökt snida en stor drake av en gren från skogen. Vi bestämde att det skulle bli en kusin till Yggdrawulf och barnen har döpt den till "Väder". Jag såg att du kommit ut med en bok om snidande, den skulle jag nog behöva...

Som du ser försöker vi förvalta ditt fantastiska konstverk, och jag lobbar bland mina kollegor att dyka in i denna spännande värld. Sköt om dig och hoppas vi hörs! / Anna på Solen”

Det här är en seger för den funktionella konsten och för skickligt förskolearbete, inget kan göra mig lyckligare än att höra den här historien!Vitterorrarnas-Rike-web

30 maj

Senegal

Skicka sidan

UTDRAG ur dagbok i Husby-Dakar projektet. 12 -25 okt 2009
Image018

14 okt. ”Jag gör parhästar och Babacar gör en stol som är en ”fisk i vattnet”. Det känns verkligen som om vi delar en gemensam arbetsprocess och de västerbottniska verktygen fungerar ypperligt i hans händer. Folkliga kulturer har lärt sig enkla men sofistikerade arbetsmetoder var än de befunnit sig och det är den överlevnadskunskapen som kallas slöjd. ”


16 okt. ”Vi kommer igång tidigt och får mycket gjort i solen mellan lönnen och furan. En vackert och inspirerande ställe. Jag gör två hästmanar och två nosar samt åtta ben. Det är frapperande vad lika mina och Babacars metoder är när vi jobbar ”unplugged”. Vi borrar, klyver och täljer likartat och känslan av att vara slöjdkosmopolit, där den universella slöjden är gränslös, det spelar ingen roll varifrån man kommer, samhörigheten är uppenbar var man än befinner sig på jordklotet.
De olika delarna i hästarna sammanfogas men redovisas som olika trästycken. Det var det material vi hade och tog tillvara på. Utifrån de dimensioner vi hade var det inte möjligt att göra vad vi ville utan att sammanfoga bitarna på det sätt som gjorts.”
Image019
19 okt. ”l min ateljé och verkstad i Umeå visar jag Babacar mitt förråd av krokvuxna ämnen till ryggbrickor, bärträn, pall och stolsben, skedämnen, handtag och grenhängare. Jag såg hur en kreativ glimt tändes i hans ögon och när jag erbjöd honom att plocka vad han ville kom han genast igång med en ny stol lika förvånande i sin sammansättning som de övriga, inspirerande!”

21 okt. ” Hästarna har istället för en stol utvecklats till separata skulpturer . En är klar, sånär som på ytbehandling som kommer efter virket torkat . Hästen har fått renhorn efter att Babacar, som aldrig sett det materialet tidigare, tänt till och funderat på att göra smycken. Jag berättade mycket om samerna, som jag växt upp i nära relation till, och historien om deras nomadliv fungerade som en länk mellan oss i förståelsen av varandras kulturer.”

Image001

23 okt. ”Ägnar mycket tid åt att fundera över hur allt hänger ihop efter gårdagens tankar. Kolonialismen och religionen har våldtagit många folkliga kulturer, vissa är helt raderade och av andra finns det bara spillror kvar. Det upprör oss båda eftersom genuint materialkunnande, otrolig verktygskicklighet och folkkonstnärliga skulpturala erfarenheter gått förlorade. Så vad var egentligen mer naturligt än att hästen, min bondesläkts upphöjda arbetsdjur (tänk på Dalahästen) får renhorn? Renens horn blir materialet som vi båda har en relation till. Samernas nomadliv (och även afrikanska nomader) utnyttjande hundraprocentigt det naturnära materialet, precis som min egen tradition –slöjdtraditionen - har gjort.
Renens bog och bak täcks av gamla bibelblad som illustrerar närvaron av kyrka och kolonialism. Svansen blev krokvuxna grenkrusiduller som bevis på materialets egen uttrycksfullhet.
Färgen blir djupblymönja; orange. En bibliskt betäckt Reinhorse.”
Image015

29 maj

Slöjdrummet

Skicka sidan

Jag bygger ett rum – det kreativa rum som utgör mina avgränsningar och min största frihet. I det rummet kan jag vara den jag vill vara – mitt alter ego –  s u r o l l e – en slöjdare vars estetiska uttryck formas av de väggar jag nu ska beskriva. Innehållet i de väggarna bär jag med mig på alla kreativa stigar som jag snubblar runt på.

 

Vägg 1 är MATERIALET – Här finns känslan för vilket träd jag ska välja för att få rätt styrka, böjlighet och mjukhet. När jag går i skogen sätter jag på mig speciella glasögon – ungefär som Stålmannens röntgensyn – rakbrillorna för att hitta rakkluvet och pallbensbrillorna för krokigbenen – sen har vi ryggbrickobrillorna, skedögonen - handtagslinserna och bärträglasögan.

Med materialet tar jag en brottningsmatch i verkstan – jag går i clinch och ibland vet jag inte vem som ger vem en rak uppercut – pallbenen slår en helt enkelt på käften ibland - det kommer ut något helt nytt – men bara det har rätt ”beatitude” som Kerouac sa, så blir det bra – det är en dialogprocess med materialet.

Vägg 2 är VERKTYGEN och verktygsskickligheten – Jag älskar den skurna ytan som kommer från täljgrepp som ärvts i många generationer - förfinats under tusentals år – en slags ackumulerad formestetik som är intimt förknippad med tekniken – sammansättningarna och materialvalen.

BAKOM mig finns vägg 3 TRADITIONEN. Ja, DET VAR JU FRÅGAN VAR DET FRAMFÖR ELLER BAKOM? Kanske finns det en svängdörr någonstans?

Tradition är ju allt som folk gjort för att överleva med respekt för sig själv och sin avkomma. I träets och slöjdens värld har man först gjort huset av liggtimmer, sen husgeråden – stolarna, borden, skålarna, skåpen, ja, whatever i trä.

I västerbotten har det här kunnandet ett ord dialektalt – att man är händig – praktiskt underfundig – ”farmersmart” på att ta tillvara på alla material runt bondgårdarna – det är ”Int Oslög” … man ska aldrig säga att man är bra på något… den dubbla negationen. Min släkt på pappas sida kom hit på 1500-talet. Jag är kanske tionde generationens slöjdare som jobbar på med kniv och yxa.

Men apropå att bära något med sig. Vi har ju den 4:e väggen! FOLKKONSTväggen! Och det är ju ni! Folket! All längtan, kärlek, önskan, besvärjelse, magi och förhoppning som finns inbakade i de här grejerna som är gjorda. När en kille skulle stöta på en tjej hade han en känning med sig, en sked att sätta i fickan för att visa vilken ”int oslög” man han var. Ett belägg för den kärleksfulla drivkraften i slöjdens estetiska uttryck. Slöjd bär kärlekslängtan.

13 september

Psyko Killer på vernissagen.

Skicka sidan

Det var vernissage i Åbo för utställningen "Till min glädje" med "Rikssvenska hantverkare" i början av September 2009. Annika Nordenskiöld, Mikael Nilsson, Anna Wengdin, Anna-Lena Stålnacke var delutställare, men det var bara jag och Annika som kunde komma och medverka på vernissagen. Allt var fint ordnat, bra katalog, ett fint seminarieprogram där jag höll en två timmar lång föreläsning för 150 elever på hantverksutbildningen.

till-min-gladje

Inför vernissagen var det dukat med vitt vin, vindruvor, kex och ostar. Mitt i verksamhetsledarens inledande välkomsttal kommer det in en liten fet man i 30-årsåldern med byxor, jacka och keps i militär camoflagestil. Han avbryter och börjar apropå folkkonstnärlig gestaltning tala om sin båt som han målat, grundeat och fixat till på alla konsters vis… Alla börjar skruva på sig och Annika tar ett kort på honom med sin I-phone i smyg för att man efteråt ska kunna identifiera mannen som utförde den hemska massakern på Galleri Campus i Åbo. Men inget händer. Annat än att han är fullständigt inadekvat trevlig, lägger sig i och konverserar lidelsefullt om allt annat än vad alla andra pratar om. Efter ett tag erbjuder han Annika sin klocka som han köpt i Barcelona och sin kam (!) som present. Troligen för vi har varit riktigt trevliga mot honom, livrädda för ett attentat hade vi både omedvetet en baktanke om att det är kärlek som alla "Psyko Killers" egentligen behöver för att inte utföra sina dåd.

Vi sålde inget på vernissagen som för övrigt inte var speciellt välbesökt, men minnet av det militära "psykot" består. Dagen efter besökte jag Hantverksmuseet på Klosterbacken och fick många inspirerande bilder av gamla stolar och läckra skåp.

12 augusti

Tallskogshäftet

Skicka sidan
TallskogshäftetSom första blogginlägg och kanske som en trendsetter för mitt framtida bloggande väljer jag att citera ur "Tallskogshäftet" av Francis Ponge.

"Njutningen i tallskogarna:
Man rör sig obehindrat framåt där (bland dessa stora stammar vars utseende är mitt mellan brons och kautchuk). De har befriat sig väl. Från sina låga grenar. Där finns ingen anarki, inga härvor av liander, ingen stockning. man kan obehindrat sätta sig, lägga sig, där. Allt är täckt av en matta. Enstaka klippor möblerar dem, några mycket låga blommor. En välkänt hälsosam atmosfär råder, liksom en smakfull och diskret doft, och en vibrerande, men mild och behaglig musik."

Copyright © 2012  s u r o l l e.  Alla rättigheter reserverade
..