• Blå Hulken John Placering Vegaskolan Vännäs
  • Blå Hulken John Vegaskolan Vännäs.

Offentlig utsmyckning Vegaskolan Vännäs 2015

Skulptur – Blå Hulken John

Det är något speciellt med att göra en offentlig utsmyckning. Å ena sidan kan jag få möjlighet att gestalta en speciell idé, å andra sidan kan jag ställa mig själv åt sidan ett tag och fråga efter en platsspecifik berättelse som kan ge en ingång för en gestaltning. Så att både betraktarens och mitt öga filtreras genom berättelsen och påverkar objektets utförande. En dubbel tillfredsställelse.

Historien bakom skulpturen tar sin början i en workshop och berättelsedag med klass 5B på Vegaskolan i Vännäs i augusti 2014. Som förberedelse för workshopen hade de frågat släkt om de kunde berätta en minnesvärd historia. Den kunde utspela sig närsomhelst i tiden och fick gärna ha barn med i berättelsen. Jag bjöd på saft, visade lite slöjd och lekte släppkäpp med dem.

Efter en stund började eleverna entusiastiskt berätta ett fyrtiotal fantastiska historier. En av eleverna, Isac Danielsson, räcker ivrigt upp handen och berättar att han inte skulle ha funnits om det inte var för farmorsfar.

En gång när han varit på besök hade hans farmor Gunilla varit hemskt rädd för att tända ljus. Han hade frågat varför och hon hade börjat berättat följande historia:

”En gång när jag var fem år vaknade jag mitt i natten av att mamma skrek ”Det brinner!” Sovrummet var fullt av rök och min pappa, min lillebror och jag vaknade direkt, men min yngre syster var svårväckt, eftersom hon var så omtöcknad av röken.

Vi bodde alla i ett sovrum på andra våningen och när Pappa John fått klart för sig att trappen var omöjlig som utrymningsväg, hoppade han ut genom fönstret för att hämta hjälp. Det var vinter och djup snö utanför som dämpade stöten när han landade, så det hade iallafall gått bra.

När mamma Lisbeth hörde dånet från elden i trappen och tyckte hon att det tog lång tid och började knyta ihop lakan för att vi skulle kunna fira oss ut.

Men i samma stund kom John. Han hade hittat en stor tung stege som det normalt behövdes tre man för att bära. Varifrån han fick sina krafter vet jag inte, men efter ett tag hade han, pulsande i den djupa snön, fått upp stegen mot fönstret. Först fick vi äldre barn klättra ner, och sist kom mamma med lillebror i famnen som bara var ett spädbarn.

Strax efter det att vi var räddade hörde vi golvet i hallen på övervåningen rasa ihop av elden.”

Tankar och teknikaliteter

Mitt val av berättelse föll sig naturlig när Isaks berättelse framkallade den starka bilden av John stå där i snön och ta i, alldeles blå i ansiktet. Pumpande av adrenalin för att rädda sin familj.

Det är allmänt omvittnat att människan kan prestera superkrafter när det verkligen gäller. John är tudelad över bröstet. Han håller på att slitas mitt itu i förtvivlan över att hans familj kanske håller på att brinna inne.

Skulpturen  Blå Hulken John är en metafor för att mod och ansträngning kan ge resultat.

Speciellt i situationer när tillvaron ställs på sin spets. När det verkligen gäller så klarar man stora motgångar.

Stegen ser jag som en allegori, som en bildlig eller skulptural framställning av kunskapsinhämtning. Där man alltid kan klättra ett pinnhål högre för att förstå världen och dess sammanhang i ett vidare perspektiv. Som metafor för att vetgirighet vidgar kännedomen om omvärlden, människan och sig själv.

Livet blir stegpinnar i en stege vriden in i varje människas existens.

Det röda krysset på väggen står som symbol för drivkraften och energin som finns i den dramatiska branden och familjens räddning. De fyra hjärtan som kretsar kring korset är Johns familj. Symbolen kallas för Kraftkorset.

Historik

Lite om Isac farmorsfar John Eklund (- f 18). Han hade affär i Byssträsk och byggde efter branden hus i Fädboliden och drev skogsbruk. John dog 2010.

En riktig storjägare som ni ser på bilden med Björnen, John till vänster.

Isacs pappa uttrycker det så här: ”Han var alltid en förebild, en morfar i alla bemärkelser, tog sig alltid tid.”

Här är en stolt Isac Danielsson när klass 6 B besökte verkstad och ateljé för att följa arbetet i September 2015.

Arbetsprocess

Skulpturen har slöjdats med yxa och skärande handverktyg ur naturligt krokvuxet trä. Till ben använder jag rotknän ur gran. En del rot och en del stam i en 90-gradig konsolliknande böj. Naturlig styrka som följer formen.

Formen har förändras under arbetes gång, framförallt armarna, beroende på vilka ämnen som jag funnit i skogen. Inget är förutsägbart utan växer fram i processen som en dialog med materialet. Det blir en självklarhet inom slöjden att tillverkningsprocessen ligger som grund för det estetiska uttrycket.

Kroppen är gjord av två kraftiga furustammar utan kärna med fyra tappar som håller dem. Stegen är också tillverkad i samma metod. Jag fann till slut en rätt krokvuxen björk i sex meters längd med lämplig böj. Den klövs med motorsåg i fyra delar och torkade under våren. Stegpinnarna är senvuxen och kluven furu som torkats ned till 4% fuktighet och tappats in i stegen sidstycken (ca 16%) för att stärka sammanfogningarna.

Här borras hålen med syftning i stegens sidostycken.

Min danske dräng Lars Laursén och jag matar stegpinnar i täljhästarna.

Traditionen

I Västerbotten lever ordstammen för ordet slöjd kvar dialektalt. Det är vikingaordet slög som betyder påhittig, underfundig, klurig, slug eller smart. Men vi använder mest den dubbla negationen Int´ oslög eftersom vi vill markera någon slags ödmjukhet. Att vara händig var viktigt i bondesamhället för överlevnaden. Det handlar också om respekten för föremålens funktion och kvalitet – de skulle ju leva med föremålen resten av sina liv – också kommande generationer. Ett slags ansvar mot mig själv och dem jag älskar, en omsorg och omtanke som finns införlivad i föremålen.

I skulpturen lever berättelsen, minnet och ansvaret kvar. Invigningen blev speciellt med tanke på att terrorattacken i Frankrike (13 nov 2015) var dagen innan. Det kändes angeläget att ge en berättelse om att alla kan gör skillnad när det verkligen gäller.

Tillsammans med Monika Gora som gjort fantastiska skulpturer på skolgården och i biblioteket fick vi en fin avslutning.

Tack Tommy Sjölund för dina fina bilder!